- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 8 (1888) /
132

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

on karta upprullad framför mig, och höjd öfver småkullarna skall jag
kunna se naturens former i stort». De sporras af intet, stackars gossar.
Blott den tysta resignationen leder derns steg.

SA småningom nå vi emellertid den slutliga och verkliga toppens
sida och närma oss med flämtande andedrägt målet. Ännu en gång
en missräkning! Sjelfva spetsen är kanske betäckt med
ogenomträngligt gräs af dubbel manshöjd. Jag ser omkring mig och vet ej mera
än förut. Hvad är att göra? Ingenting annat än att adoptera de*
svartes resignation. Jag kastar mig modfald i gräset och griper
barometern, som är lycklig nog att kunna göra siu skyldighet utan några
»stora vyer». Jag gör min observation och vänder tillbaka samma väg
jag kommit. Ingen skall veta eller erkänna det mödosamma arbete,
som blifvit nedlagdt på denna ointressanta bergstopp, utan namn och
utan tradition. Hela resultatet blir ett pnr trasiga skor, en feber
följande dag och — en siffra i protokollet.

Men från denna utflvgt tillbaka till vår färd i skogen söder om
Mukumbi! Magnetnålen visade rätt söderut. Jag gick i téten, och
benen förde mig maskinmessigt framåt, derefter våra 16 svarta,
Schwe-rin afslutade tåget. Plötsligt ryckte jag till och stannade med ens.
Karavanen gjorde detsamma, och Schwerin skyndade fram. Som
genom ett trollslag var skogen borta. Framför oss, under oss, till höger
och venster om oss utbredde sig en ofantlig slätt. Vi stodo på
yttersta branten af en skogbevuxen udde utskjutande i denna slätt,
hvilken visserligen vid närmare påseende hade sina höjder och dalar,
men jemförd med kringliggande partier och i detta perspektiv
syntes nästan platt. Rakt i söder begränsades horisonten af en
bergskedja, som sträckte sig mot vester så långt ögat kunde nå. Det
måste vara vattendelaren mellan systemen Kongo och Kuango. I
det lägsta partiet af denna ofantliga dal flöt »N’Sadi Inkissi» (stora
trollfloden) mellan gröna stränder, försvinnande i sydostlig riktning,
der ett stort gap visade sig i horisonten, öfverallt på bottnen af
dalen, som likt en matta utbredde sig för våra fotter, lågo utkastade
gröna skogsdungar likt buketter. Vår erfarenhet sade oss, att hvarje
sådan dolde en by.

Antonio, vägvisaren, kom nu fram och utpekade med vigtig min
Zombolandet i söder, Kongo mera vestligt, Ijacca ostligt. Vi helsade
stället med jubel och utmärkte punkten på min croquis med namnet
»Bellevue».

Ingen, som icke sjelf satt sin fot på obekant mark, kan förstå det
hänryckande i dylika ögonblick. De äro för upptäckaren, hvad ett
lyckadt penseldrag för målaren, en ny idé för skalden. Denna retelse
af det nya, okända är underbar. Huru många ljufva stunder måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1888/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free