Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa röfverier kunde folket icke skydda sig, ty kalabarmännen sålde
klokt nog aldrig gevär eller krut till dem. Deremot’voro köpmännen
sjelfva och deras män alltid väl beväpnade, flere af dem till och med
med bakladdningsgevär. De infödde hade derför sä småningom vant
sig att betrakta köpmännen som sina herrar och mästare, för hvilka
de måste, om ock motsträfvigt, böja sig. •
Denna Calabarmännens auktoritet rubbades något, då guvernören
vid sitt första besök i Låve lät Yellow Duke underteckna ett fördrag,
enligt hvilket han erkände tyska rikets öfverhöghet, hvarjemte han förbjöds
att införa rom, såvida han ej ville betala den för tyska kolonien stadgade
romskatten af 2000 mark pr år. Som Yellow Duke alls icke var
någon beundrare af tyskarna, harmade detta honom så mycket, att han
en tid derefter begaf sig till Calabar och icke vidare återvände. Detta
gaf folket mod att, vid ett senare besök af guvernören, för honom klaga
« 9
sin nöd, hvarjemte de förklarade, att Yellow Duke icke vore deras
konung, utan endast en köpman, som med sitt talrika följe af
beväpnade klienter och slafvar tillvällat sig en despotisk makt, från hvilken
de önskade blifva fria. Guvernören ingick nu med deras rättmätige
konung och höfdingar en traktat, liknande den han förut afslutat med
Yellow Duke, och underrättade dem samtidigt, att hvarken denne
eller någon annan Calabarman hade det ringaste att befalla öfver dem,
utan skulle i stället de, som gjorde sig skyldige till Öfvervåld, bli
strängt straffade. För att «tatuera ett exempel, mer vältaligt än alla
försäkringar i verlden, blef en dylik våldsverkare för en tid förd som
fånge till Kamerun, hvilket satte stor skräck i alla Calabarmän i
landet och höjde modet och tillförsigten hos de förtryckte. Dessa senare
visste nu, att de egde en beskyddare långt mäktigare än alla deras
förtryckare. Den hvite mannen, om hvilken de hört så mycket, men
med hvilken de hittills icke stått i någon beröring, hade plötsligt
uppträdt midt ibland dem, antagit sig deras sak och straffat deras
fiender. Uppmuntrade deraf började föret Låve och derpå de andra
Balundubyarna motsätta sig och trotsa köpmännen, hvilket åter hade
till följd, att desse, som kände sig säkra i vissheten, att de hvite
voro långt borta, började indrifva sina fordringar med största
stränghet, emedan de insågo, att deras handel der snart skulle vara slut,
alldenstund de hvite fått reda på handelsvägarna.
Äfven till den ofvan omnämnda byn Balundu-ba-Boa hade
oppositionsrörelsen mot Calabarmännen sträckt sig, ehuru man ännu ej
vågat bryta med dem. Byn låg långt från Låve, hade aldrig sett
hvite män, och mycket sattes på spel, om man gjorde köpmännen till
sina fiender. Då inträffade Knutsons besök, hvilket, huru kort det än
var, dock hade ett afgörande inflytande på sinnena. Folket såg nu, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
