- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 8 (1888) /
147

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

korsande, otaliga kanalerna och det mellan dem liggande, med man*
groveskog bevuxna sumplandet betäcker flere qvadratmil. Detta
creek-land är omöjligt att bebo, till och med för de svarte, hvarför ock det
lilla Betikkafolket slagit sig ned på den smala sandremsa, som hafvet
uppkastat. Här och der genombrytes detta bålverk mot hafvet af
en liten ström, genom hvilken det vid högvatten är möjligt att inkomma
i creeken. Medelst dessa kommunicera byarna med det bakom liggande,
högre landet. Vid Betikka-ba Mosångo har creeklandet ännu föga hredd
till följd af de der nedskjutande Oånge-bergen, men längre norrut
vidgar det sig alltmer, till dess det slutligen förenar sig med de stora
flodernas deltaland. Det är en hel verld för sig, en öken, med sin
ogenomträngliga mangroveskog och sina ändlösa kanaler, på hvilka
man, utan att se en skymt af hafvet, kan färdas fram utefter kusten
i veckor och månader från den ena stora flodmynningen till den andra.
Man kan på detta sätt fara från Ndame (Rumbi) till Massake och
vidare till Old Calabar, från denna flod till det stora Nigerdeltat och
genom detta till Lagos och ännu längre.

I Betikka-ba-Mosångo stannade vi en timme för att låta vattnet

sjunka undan något och träffade der den gamle höfdingen i nästa

byf Betikka-ba-Moså, vanligen kallad Bamoså. Höfdingen berättade,

att han ej tordfcs vistas i sin by af fruktan för Yellow Dukes folk,

och att vi i stället för att fortsätta utefter stranden borde taga vägen

öfver Likingi, ty tvenne stora Calabarkanoter med 50—60 man hade

samma morgon inträffat i Bamoså. Jag förklarade för honom, att detta

tvärt om vore en ytterligare anledning för mig att fullfölja min väg,

ty derigenom skulle vi kunna afstyra öfvervåld eller, om vi komme

för sent, straffa våldsverkarna.

• <

Vi bröto genast upp, och jag skyndade sjelf något i förväg för
att tillse, att ingen från byn skulle smyga sig förbi oss och sålunda
i otid annonsera vår ankomst. Höfdingen med flere af sina män slöt
sig till vårt tåg, och under vägen kröp det ur honom, att han ej visste
om Calabarmännen anländt, men att han hört, att de samma dag
skulle komma. Huru litet jag än kände folket, begrep jag dock nu,
att hela historien måste vara osann, men grubblade färgäfves öfver
orsaken. Jag visste då ännu icke, att detta folk, och för öfrigt alla
andra stammar i närheten af Calabar, alls ej behöfver någon särskild
orsak för att ljuga och sätta ihop historier.

Allt efter som ebben lemnade stranden torr, blef vägen hårdare
och mera lättgådd, så att den ena långa bugten och utskjutande udden
efter den andra hastigt passerades, trots middagsolens glöd, som dock
något mildrades af hafsbrisens svalkande fläktar. Kusten böjer sig
hår betydligt mera åt vester, än kartorna öfver denna trakt utvisa; också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1888/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free