Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det nu första gången en hvit färdades den till fots, något som,
inom parentes sagd t, var mycket besvärligt för mig, ty redan
föregående dag hade jag lått ett skoskaf, som under denna dags långa
marsch mycket försvårats. Skogen, som hittills kantat inre sidan af
sandbanken och skuggat creeken, började så småningom försvinna, och
dess plats intogs af låga buskväxter och högt böljande gräs och
half-grä8 af flere slag, utvisande stora sträckor träskartadt, delvis
öfver-svämmadt land. Här och der framskymtade en ren vattenyta genom
gräset. Efter en stund slutade sandbanken i en udde, som skildes
från land af ett */i km. bredt vatten, hvilket af folket kallades Basenge
och påstods vara en flod. Detta tycktes den äfven vara, ty vattnet
var halfsött. På hela den 16 km. långa sträckan från
Betikka-ba-Mosångo hade vi endast passerat några få små bäckar i närheten af
nämnda by, och det var derför antagligt, att de fleste vattendragen
från denna del af berget utgöte sig i lagunen, der deras vatten
blandades med det vid flodtiden inträngande hafsvattnet. Då vi anlände,
var det lägsta ebb, hvarför ingen svårighet mötte att vada öfver,
hvarvid jag red på Itasakkos breda skuldror. Vi höllo oss längst ut
i mynningen, der floden var bredast och uppfyld med sandbankar,
mellan hvilka vattnet var endast en fot djupt.
Två km. längre *fram låg Banoså i en skogsÉUnge på den här
temligen breda sandbanken. Balundumännen underrättade mig nu,
att i ett af husen bodde en af Yellow Dukes slafvar, som fråntagit
flere Balundumän deras tillhörigheter, då de kommit till byn för att
köpa fisk. Vi anträffade äfven manuen i fråga, och som han ej kunde
uppgifva någon giltig orsak till röfveriet, förståndigades han att genast
utlemna de tagna sakerna, hvilket äfven skedde. De utgjordes af en
säck torkade räkor, värd ungefär 10 kr. svenskt, samt litet tyg och
några skjortor. Räkorna lofvade höfdingen i byn att i kanot föra till
den by, der egaren bodde; de öfriga sakerna lemnades till en af
Ba-lundtimännen i mitt följe. Höfdingen spelade vid denna palaver en
ömklig roll. Den stackars karlen befann sig så att säga emellan tvenne
eldar. Det gälde å ena sidan att genom tillmötesgående mot mig
undandraga sig straff för de i hans by begångna röfvérierna, å andra
sidan att icke stöta sig med Calabarfolket. Troligen var det äfven
derför Bom han vid vårt första sammanträffande så ifrigt sökte förmå
mig att taga en annan väg. Emellertid var det intressant att
se med hvilken vana och skicklighet den gamle skälmen förstod att
draga sig ur knipan. Som jag till fullo insåg hans försvarslöshet gent
emot Calabarfolket, hvilket när som helst skulle kunna utkräfva hämd
på honom och hela byn, nöjde jag mig med hans löfte att sjelf till
egaren återställa, de tagna sakerna samt att endast utvisa Calabarslafven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
