Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stallet för att, såsom jag först ämnat, strängare straffa denne. • Han
fick alltså befallning att samma dag lemna byn och vid äfventyr af
strängt straff ej vidare visa sig der. På qvällen begaf han sig
Äfven öfver till en på Ndames (Rumbis) östra strand liggande fiskareby,
bebodd af Fialifolk.
Denna by lär vara den enda, som Fiali för närvarande ega qvar på
fastlandet, hvarest de förr bott mycket talrikt, men hvarifrån de så
småningom blifvit af de invandrande Bantustammarna, Betikka och Balundu,
undanträngda till några stora öar utanför Massake- och Calabarfloderna.
Den närmaste af dessa öar ligger i Massakes mynning och har
uppkallats efter guvernören i Kamerun, von Soden. Den ligger i NNV
från Bamoså, hvilken senare, i likhet med de öfriga fiskare byarna, är
liten och snuskig. För 30 å 40 år tillbaka var den en stor by, då’
plötsligt smittkopporna, ditförda från Calabar, utbröto och inom några
månader förvandlade det stora och mäktiga samhället till det eländiga
näste på 9—10 familjer det nu är.
Ehuru det var långt lidet på dagen, hyrde jag en stor kanot, som
rymde oss alla, och for, gynnad af tidvattnet, hastigt uppförden förut
omnämnda stora creeken Malande, som leder till Liongo. Snart veko
Ti af till venster in i en smalare sidocreek, som gick i otaliga krokar
och bugter, men med hufvudriktning åt öster. Efter ungefar en
timmes fård ankommo vi till Balundu-ba-Boas landningsplats. Creeken
hade der en bredd af 5 meter och var 0,3 m. djup vid lågvatten.
Mangroveträden upphörde der, men marken var fortfarande sumpig;
det skulle hafva varit alldeles omöjligt för en hvit att der bosätta sig.
Vid Knutsons besök lågo der fiere stora, Calabarfolket tillhöriga, fat
olja under ett skjul. a Dessa voro nu borta och skjulet ned bränd t af
Balunduboraa.
På en delvis öfversvämmad, lång och slipprig väg anträddes nu
färden till byn med så stor skyndsamhet som vägens dåliga
beskaffenhet det tillät. En liten åt N rinnande bäck, Liva-ma-Mango,
passerades, och efter en marsch på 8 km. framkommo vi till byn, just då
skymningen började. Utanför byn mötte vi några män, till hvilka
jag hörde Itasakko triumferande yttra: »Å sänne!» (»Se nu ändå!»
om det ej lyckades, menade han). Till logis fingo vi oss anvisad en
hel komplex af små, murbruksbeslagna hus omgifna af en gård, som
skildes från gatan af ett större hus. Rundt om gården löpte en
veranda eller pelargång, som på ena sidan bildade en rymlig hall. På
denna stodo framsatta ett bord och flere europeiska stolar. Tre palm*
oljelampor af inhemsk tillverkning nedhängde från taket och upplyste
klart hela gården. Marken på verandan var en fot högre än gården,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
