- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 8 (1888) /
150

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på hvilken vid regn vattnet samlar sig och afledes genom en trumma
under verandan och husen.

Som vi endast ätit litet ris tidigt på morgonen och derpå
marscherat 34, km. och fardats ungefär 6 km. i kanot, voro vi både
hungriga och trötta, hvilket äfven det gästfria folket insåg, ty innan vi
ännu hunnit komma oss i ordning, framsattes ägg, mpgna plan tan er,
bananer och dylikt i stor mängd. Ett par timmar senare fingo vi
en riklig måltid af planta ner och kött. För alla folk i denna del af
Afrika, med undantag af bergsstammarna, utgöres hufvudfödan af
plantaner, som användas omogna.. För min del föredrager jag mogna
och låter alltid tillreda dylika, om de stå att erhålla, hvilket ofta nog ej
är händelsen. Maten serverades för mig i en karott med lock, och
vatten framsattes i en prydlig mugg, som duk utbreddes på bordet ett
purpurrödt tyg — allt utvisade, att man här hade för sig ett folk,
som genom beröring med Calabarfolket höjt sig betydligt i bildning
öfver de kringboende råa Bom boko- och Betikka-stam marna.

Tidigt följande dag fick jag en get, som mot vanligheten ej
bestods af höfdingen, utan af hela byn. Då jag uttryckte min förvåning
deröfver och svårigheten att finna någon lämplig återskgnk, svarade
de, att de ej gifvit den för att få betaldt; jag hade på deras egen
begäran kommit till dem, och de ansågo sig derför skyldiga att förse
mig med föda — ett bland negrer ytterst ovanligt resonnement. Under
resan fann jag, att Balundufolket och dé andra stammarna omkring
Meme äro mycket gästfria, något som Calabarköpmännen lärt dem.
Dessa fordra nämligen att utan ersättning förplägas af de byar, med
hvilka de handla.

Byn räknade några och 60 hus vid gatan, och bakom flere af
dem lågo kringbyggda gårdar, liknande den nyss beskrifna. De flesta
hus voro rappade och särskildt utmärkte sig höfdingens genom
synnerlig prydlighet. På de i en obestämd gulbrun färgton hållna
väggarna voro målade hvita och svarta figurer i form af cirklar och
sköldar. I norra ändan af byn stod midt på gatan ett afguda- eller
ekalé-hus liknande dem i Bakundu. Då jag på en spatserfård genom byn
anlände dit, fann jag bakom detsamma hela byns manliga befolkning
sittande midt på gatan i en rådplägning, vid hvilken ordet fördes af
Jombi, som med sin vanliga liflighet beskref färden till Bibundi och
allt hvad han der sett.

Bland andra byggnader hafva vi der ett magasin, som är stort
och högt, helt och hållet af jern plåt och hvitmåladt, så att det synes
långt ut på hafvet. Det kallas af befolkningen för Ndao-ma-Jonga,
som betyder handelshuset eller handelns hus, och dess rykte sträcker sig
långt in i Bakundulandet. För alla från när och fjerran visa vi Ndao-

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1888/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free