Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att min såriga fot om ett par dagar icke vidare skulle tillåta mig att
marschera, ville jag till dess begagna tiden på bästa sätt, hvar för jag
till deras utomordentliga förvåning afslog det frikostiga anbudet.
Här torde vara på sin plats att anmärka, att hornboskap utgör
näst slafvarna Balundufolkets förnämsta egendom. Slafvnr finnas hos
dem i stort antal och komma till större delen från Bafom och andra
a trakter nordost om Mbu. Bland de kringboende folken är qvinnan
mannens förnämsta egendom, här deremot är hon fri, d. v. s. hon får
sjelf välja sig man, och denne kan taga henne till hustru utan att
behöfva erlägga en stor köpesumma. Man får derför icke tro, att
äktenskapen ingås af kärlek, af den enkla orsaken att denna
känsloyttring är för negern okänd. Vanligt är, att de föredraga en viss
person framför andra, men denna känsla stegras aldrig till kärlek.
Här i det råa och primitiva Balundu äro motiven till giftermålen de
samma, som de vanligen äro i det bildade och förfinade Europa,
nämligen beräkning. Hos de fattige äro de ömsesidiga pretentionerna ej
så stora, och som behofven i detta land äro mycket små, så utgör
fattigdomen sällan hinder för giftermåls ingående. En rik man söker
sig hustru ur en rik och mäktig familj för att dermed ytterligare
stärka sitt anseende och sin ställning. En flicka söker helst få en rik
man, emedan denne har många slafvar, och hon alltså slipper arbeta
så mycket. Den omständigheten, att han bar en eller ett par hustrur
förut, bekymrar henne föga, också råder det vanligen god sämja mellan
hustrurna — der ingen kärlek är, finnes ej heller jalousi. Af denna
»kärlekslöshet» följer äfven, att kontrahenterna sällan fasta afseende
vid hvarandras utseende, hvilket åter verksamt bidrager till det
förhållandet, att nästan alla män och qvinnor bli gifta.
Efter denna lilla utflygt på kärlighetens farliga irrgångar vilja vi
återvända till Balundu-ba-Boa, hvarest folket med anledning af min
vägran att mottaga gåfvan lär hafva yttrat, att de ännu ej kände de
hvite, men insågo, att de måste vara ofantligt rika, eftersom en der i
landet så ytterst värdefull present som en vacker ko ej af den hvite
mannen ansågs vara nog ersättning för en dags uppehåll i byn. Största
missräkningen kände dock mitt eget folk, som sålunda såg den rara
steken gå sin näsa förbi.
Emellertid bröto vi upp till den 5,2 km. aflägsna byn Bonjari,
till hvilken en bred och god väg förde med en medelkurs af N 17° 0.
Redan i Boa hade jag hört glunkas om, att Calabarfolk funnes i
Bonjari, och nu mötte vi ett par män, som berättade, att de höllo på att
begifva sig af, hvarför vi påskyndade marschen. Flere bäckar
passerades, af hvilka den största, Liamba kallad, rann åt S 20* V med en
bredd af 10 m. och V3 m:s djup. Bottnen bestod af fin, röd sänd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
