Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För mången torde det icke förefalla så alldeles gifvet, att isen på
detta sätt banar sig väg till kusten, men om man antoge, att Grönlands
inre vore täckt af ett ofantligt lager af beck, så skulle säkerligen ingen
tvifla på, att detta skulle finna sin väg till hafvet, och i sjelfva verket
är det i här förevarande fall föga skilnad mellan dessa båda ämnen;
genom det oerhörda trycket göres isen säkerligen flytande i ännu högre
grad än smält beck.
Men trycket pressar isen mot hafvet icke blott i form af is, utan
äfven, och säkerligen i än större mängd, i form af vatten. Såsom all*
mänt bekant har isen den egenskapen, att den vid tryck förvandlas till
vatten vid temporaturgrader lägre än dess vanliga smältpunkt, med andra
ord: trycket sänker isens smältpunkt. Jag tror dock ej, att det är
företrädesvis på detta sätt, som trycket bidrager till snösmältningen, enär
det ej förmår att sänka isens smältpunkt mer än en grad. Jag tror, att
den verksammaste faktorn är värmet, som framkallas af trycket och
friktionen. Då sådana oerhörda massor af is pch snö, som de i Grönland,
befinna sig i ständig rörelse, är det tydligt, att trycket måste gifva upphof
till en ovanligt stark friktion och att derigenom måste alstras en
betydande värme. Derför är det högst antagligt, att ju djupare man kommer
i isen, desto högre skall man finna temperaturen, och på ett visst djup
måste isens värmegrad vara omkring dess smältpunkt, hvilken
följaktligen är något lägre än den vanliga fryspunkten (0° C).
Äfven om vi icke taga i betraktande, att jordskorpans temperatur
öfverallt stiger mot djupet, så synes det alltså antagligt, att i de undre
delarna af den grönländska inlandsisen, i synnerhet der denna is berör
den fasta grunden, en betydande smältning pågår. Det kan anmärkas,
att ingen har iakttagit denna smältning, ej ens att isens temperatur
tilltager nedåt. Detta är visserligen sant, men ett godt bevis för, att en
smältningsprocess verkligen eger rum, se vi i de vattenströmmar, som
äfven midt under den kalla grönländska vintern rinna ut under jöklarna
vid kanten af inlandsisen. Jag har sjelf iakttagit sådana strömmar; de
voro lika mäktiga äfven der, hvarest ingen möjlighet förefans för en
smältning på inlandsisens yta.
Jag är öfvertygad om, att de under denna expedition gjorda
iakttagelserna för geologien måste vara af stort intresse. De böra nämligen
i hög grad bidraga till stärkande af många bland glacial teoriens lärar.
Ett noggrant aktgifvande på ett snö- och ishölje likt det, som
täcker Grönland, är enligt min tanke af stor vigt för teorien om dalars och
fjordars bildande genom isens inverkan. Den eroderande kraften måste
vara betydande hos ismassor af den mäktighet som här förekommer. För
mig synes det uppenbart, att ju mera vi studera Grönland, dess kuster
och dess inlandsis, desto mera måste vi öfvertygas om isens förmåga att
bilda fjordar och dalar i stor utsträckning. Om vi uppmärksamt
iakttaga å ena sidan Grönlands fjordar och dalar med deras talrika bevis
om isens inverkan, och å andra sidan sjelfva inlandsisen, så kunna vi
icke stanna i tvifvel om, att de stå i nära förhållande till hvarandra;
och om vi från Grönland vända våra blickar mot Norge och Skotland,
så måste vi tillstå att der möta oss alldeles samma formationer.
I meteorologiskt hänseende äro några af våra observationer af stort
intresse. Den utomordentligt låga temperaturen (—45° till —50° C), som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
