Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan det kortlifvade mexikanska kejsardömet tagit en så sorglig
ändalykt.
Det är egendomligt nog, att inom den korta tiden af omkring
trettio år på den aztekiska stadens grund hunnit uppväxa ett
företrädesvis europeiskt samhälle, der så godt som hvarje spår förgäfves
sökes efter den lysande forntiden. Men om en än märkligare, ehuru
mera långsamt framskridande förändring bär redan Santa Cruz’ karta
vittne. Det är här flere gånger påpekadt, att spaniorema sågo Mexico
på alla sidor omgifvet af breda vattenytor, men att så icke längre är
fallet. I våra dagar ligger staden p& en vidsträckt slätt, och afståndet
derifrån till vestra stranden af den nu betydligt reducerade
Texcoco-sjön är omkring 4 km. För att förstå huru denna
vattenminskning försiggått är det nödigt att gifva en kort framställning af de
hydrografiska förhållandena i Mexicodalen, och ’jag vill dervid följa
Humboldts mästerliga skildring1.
De talrika vattendrag hvilka upprinna på inre sluttningarna af
den bergmur, som omgifver dalen, utmynna alla i någon af dé fem
sjöar, som äro belägna i dalens midt. Dessa sjöars ömsesidiga
nivå-förhållanden framställas på vidstående profil. Det framgår deraf, att
Texcocosjön, ännu till omfånget den största, ligger lägst, under det
att de öfriga, Chalco, Xochimilco, Xaltocan och Zumpango, höja sig
mer eller mindre öfver densamma, i hvilken de afbörda sig sitt
öf-verflödiga vatten. Men från Texcoco finnes intet aflopp, till följd
hvaraf dess vatten är salthaltigt 2, såsom fallet är med alla sjöbäcken,
hvilkas vattenstånd’ regleras endast genom afdunstningen. Spaniorema,
obekanta med denna allmängiltiga naturlag, förvånade sig mycket
öfver den förmenta likheten med verldshafvet och sökte förklara
salthalten genom de äfventyrligaste hypoteser; Cortés såg en likhet med
oceanen äfven deri, att han tillskref vexlingarna i vattenståndet ebb
och flod.
Det var, såsom sagdt, denna sjös salta vatten, som omgaf Mexico
och som flöt i dess talrika kanaler. Spaniorema varnade af den bittrn
1 Essai politique, II s. 193 ff.
2 Salthalten uppgår enligt Hum boldt till 12 ii 13 proc. (Essai, II s. 189).
Aztekerna framstälde på ett primitivt sätt salt ur sjöns vatten, och en liknande
fabrikation har ännu i seuare tid bedrifvits vid Peuon de los Barlos, eu porfyrkägla
som förr var helt och hållet kringfluten af Texcocosjön, meu nu är landfast med
staden, och som har sitt namn af de der uppvällande heta källorna, hvilkas vatten
användes till bad. På Santa Cruz’ karta är denna ort framstäld som en trädbevuxen
ö, på hvnre högsta punkt ett kors reser sig. Deu andra mindre ön i samma sjö är
»Peuon del Marques», så kallad efter den seger som Cortés i egeu person der varm
öfver en skara indianer, hvilken sökte försvara den mot ett anfall af deu spanska
bri-gantiuflottau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
