Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer än 44 centimeter *, och vidsträckta slätter, ofruktbara genom det
salt det afdunstade vattnet lemnat efter sig, inkräkta öfverallt pä
den forna vattenytans plats. Hvarhelst man gräfver i marken
anträffas dock vatten på några tå fots djup, och under regntiden lär
det ej sällan inträffa, att stadens omgifningar öfversvämmas; vid sådana
tillfällen erbjuder Mexico ännu i dag en bild liknande den, som slog
dess första eröfrare med undran.
Men det är ej blott åkrar och betesmarker, som lida intrång af
vattnet. Historien vet omtala, att Texcocosjön många gånger svält
till den grad, att hela hufvudstaden blifvit öfversvämmad. Förloppet
härvid har, enligt Humboldt, vanligen varit följande. Zumpangosjön,
upp-sväld genom tillflödet från dalens betydligaste flod, Rio de Guautitlan,
störtar sitt vatten i den nedanför belägna Laguna de San Cristoval,
som, i sin ordning öfverfyld, genombryter dammen, som skiljer den
från Texcocosjön, hvars vågor icke behöfva stiga mer än något öfver
en meter, för att alla Mexicos gator skola vara öfversvämmade. Redan
aztekerna hade lidit af dessa olägenheter, hvilka dock för dem, till
följd af deras vanor och det byggnadssätt de använde, ej voro så
känbara, som de sedan blefvo det för de nya herskarena. Ett folk, som
uppförde sina hus på pålar, underhöll trafiken dem emellan
förnämligast med kanoter, och nöjde sig med afkastningen af sina flytande
trädgårdar, kunde ej lida särdeles mycket, om vattnet steg en eller
annan meter. För att skydda sig mot svårare skada af vattenflöden
kände de intet annat medel än de ofta omtalade dambyggnaderna,
och de hade omgifvit sin stad med ett helt system af sådana. Den
mest anmärkningsvärda af dessa var den 15 km. långa dam, som
sträckte sig från Iztapalapan till Tepeyacac-höjden, vid hvars fot nu
reser sig det mexikanska folkets förnämsta helgedom, invigd åt
Nu-estra Sefiora de Guadalupe, hvilkens undergörande bild, när intet annat
hjelper, tros bringa räddning från vattennöden. Denna dambyggnad,
som synes redan på Cortés’ karta med beteckniugen »Aggeres ad
tute-lam domorum a lacus fluctibus», återfinnes så väl hos Santa Cruz
som hos Siguenza, hos den senare under namnet »Albarada antigua
de los Indios», och ännu på Humboldts tid syntes tydliga lemningar
deraf. Sedan Mexico år 1553 för första gången efter eröfringen varit
utsatt för en svårare Öfversvämning, byggdes en ny fördämning,
ungefär parallel med den förra, men närmare staden. Den benämdes 1
någonsin skådat, Ur uu försvunnen; man har hittills antagit, att deu varit belägeu
på den plats, som nu iutages af slagtarhuset .el matadero), i stadens södra utkant/
.Tfr Gayangos, Catias y relaeiones de Heman Cortés, Paris 1806, s. 309; PRESCOTT,
III, s. 78 not, 228.
1 Jourdanet’s karta, hos WjNSOK, II, s. 375.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
