Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
engagera 8 förbipasserande Lukungunegrer att bära mig. Läger vid
Luima.
Den 22. Uppnådde Banza Manteka kl. 2 e. m.
I ett dylikt tillstånd befann jag mig, då till min lycka en af
Kongostatens läkare, doktor Leslie, på resa uppåt landet träffade mig.
Mitt sjuka och utmärglade utseende föll honom genast i ögonen, och
knappt var den företa handskakningen öfver, förr än han utlät sig:
»My dear Möller, You must directly start for Banana and down the
coast to Mossamedes». Det var alltså hons ordination: ombyte af
luft och någon tids vistelse i det helsosamma Mossamedes j>å kusten
af sydvestra Afrika.
Sedan den härför nödiga brefvexlingen och tillrustningarna voro
öfveretökade, befann jag mig alltså på resa till Banana, der den
väldiga Kongo flödar ut i Atlantiska oceanen.
Redan efter åtta dagar från det jag lemnat Banza Manteka,
uppnådde jag vårt nyuppförda sanatorium i Boma. Här rådde en för
mig lika ovanlig som välbehöflig lyx — goda, mjuka sängar och ett
präktigt bord — ej under alltså, att jag gerna låg öfver här några
dagar, för att efter nära två års lif i vildmarken njuta af min första
beröring med civilisationen. Enformigheten i det lugna dolce
far-niente-lifvet på sanatoriets skuggiga verandor afbrytes endast sällan. Dock
— en morgon strax efter frukosten, just då vi tändt våra cigarretter,
hördes plötsligt rop och skrik från de nere i planteringarna arbetande
negrarna. Svarta figurer syntes plötsligt komma springande från
alla håll. Hvad är på fårde? - Ah, en antilop, som blifvit upp-
skrämd från sin lega nera vid flodbrädden! Der är han! I långa
bågskutt kastar 6ig det ståtliga djuret än i en riktning, än i en annan,
men förgäfves. Från alla sidor komma snabbfotade negrer, och
kretsen blir allt trängre; den enda Öppningen, som är lemnad, leder åt
floden till, och dit bär nu den vilda jagten. I nästa ögonblick störtar
sig antilopen i vattnet, men hans förföljare äro honom i spåren; tvenne
negrer hafva, trotsande krokodilerna, följt honom ut i vattnet, der
kapplöpningen fortsattes. De fatta honom i homen, i ett nu äro de
på hans rygg, och .snart har det ädla djuret slutat att kämpa för
lifvet. Efter ytterligare en stund ser man hela hopen komma upp
mot oss; i téten bäres antilopen af fyra män, som vackla under sin
tunga börda; de öfriga negrerna sjunga och dansa i förtjusningen öfver
den lyckade fångsten. — Sådana små intermesson tillhöra lifvet i Afrika.
Från Boma fortsatte jag min resa till vår kuststation Banana, för
att der invänta lägenhet söder ut.
Om jag förut hyst den åsigten, att ju närmare kusten jag komme,
desto större beqvämligheter skulle erbjudas, så blef min förväntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
