Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Mossamedes finnas ett par hundratal hvita och kanske dubbelt
så många svarta tjenare och handtverkare. Exporten af från det inre
kommande produkter är obetydlig; i stället utgöra jordbruk,
boskaps-afvel och fiske de förnämsta näringskällorna. Fisket är i synnerhet
under dgn svala årstiden mycket gifvande; ofantliga stim besöka då
hafvet utefter denna kust och lemna årligen en högst väsentlig tribut
till fångstmannen.
Boskapen är billig. , Infödingarna från det inre drifva ofta hit
stora hjordar och sälja dem för bytesvaror till ett pris af <50—40 kr.
för en ^tor oxe. I sjelfva staden finnas alltid några hundratal kreatur
— så många som kunna lifnära sig på det knappa betet i
omgifnin-gama. Som i det öfriga Angola boskap för en tynande tillvaro och
ej annat än undantagsvis förökar sig, så utskeppas härifrån till trakterna
norr ut slagtkreatur, hvilken export utgör en ej obetydlig
förvärfs-källa för invånarna.
Ehuru således nötboskapen väl uthärdar klimatet i Mossamedes,
är detta deremot icke fallet med den ömtåligare hästen. Blott några
få af de många hitförda hästarne hafva lyckats vänja sig vid klimatet;
sådana sägas med ett betecknande uttryck vara »saltade» och betinga ett
högt pris. På åsnor, får, getter och äfven mulåsnor finnes deremot
god tillgång.
Lemnar man kusten och styr kosan mot det inre, så går vägen
under de första dagarna öfver torra, ökenlika trakter. Här är fyndorten
tor en högst märkvärdig växt, Welwitschia mirabilis. För en
närmare beskrifning Öfver densamma hänvisar jag till botaniska arbeten
och vill endast nämna det egendomliga intryck det gör att midt i den
torra sandöknen träffa denna underliga planta, der den ligger, stor och
platt, tryckt mot marken. I genomskärning håller stammen öfver en fot;
den är till färgen brun och utsändér åt ömse sidor stora, ett par
meter långa, läderartade blad, som bugta sig utefter sanden; i marken
nedsander den en half meter lång, tjock rot.
Dessa torra trakter äro äfven kända för att innehålla mineralier:
koppar, 8ilfver, och man säger till och med guld. Platsens
afläg-senhet och bristen på kapital och arbetsfolk hafva dock hittills lagt
hinder i vägen för alla försök att i större mån tillgodogöra dessa
tillgångar.
Ju längre in i landet öster om Mossamedes man kommer, desto
mera höjer det sig. Man passerar uttorkade flodbäddar, som endast
efter regn innehålla vatten, men efter ett par dagars marsch börja tecken
till en större fruktbarhet synas, tills man efter fem dagar befinner sig
på en högplatå, på hvilken är belägen den grönskande kolonien Oila.
Landet häromkring har ett helt annat utseende än det passerade: skogs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
