Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jägare och har genom sina förenade handels* och jagtexpeditioner i
det fjerran inre samlat en stor förmögenhet. Efter hvad man berättade
mig, är han åtföljd af ett stort antal svarta jägare samt ett tiotal hvita,
alla beridna och väl utrustade. Hans expeditioner vara ofta i åratal.
Infödingarna kring Mossamedes, äfven i det inre upp mot Benguela,
tillhöra en från det öfriga Angolas befolkning mycket olika ras, de äro
de s. k. Mundombes. Detta namn tyder på, att de äro ett Bantufolk, och så
är äfven förhållandet, men folkets hela prägel hänvisar dem till dén
sydafrikanska rasen; utom språket, hafva de mycket liten gemenskap
med de närmare eqvatorn boende Bantufolken.
Mundombes äro som sagdt sydafrikaner. Likt dessa gå de klädda
i djurhudar: ett stycke rå oxhud, som framtill hänger ned från
midjan, är deras enda beklädnad. På fotterna bära de, olikt de norr om
dem boende, sandaler, äfven af oxhud. Egendomlig är också, deras
hårklädsel; flertalet, i synnerhet bland de äldre, låter nämligen det
tjocka, ulliga håret växa, tills det står ut ett par centimeter från
hufvu-det, hvarigenom detta får ett onaturligt stort och vildt utseende.
Qvinnorna, som låta håret växa på samma sätt, knyta rundt om
detsamma ett svart fårskinn, som gifver dem ett högst eget utseende.
Sina kroppar smörja de med härsket smör och äro långt ifrån renliga.
Deras vapen utgöras af ganska väl af dem sjelfva förfärdigade yxor af
jern, långa knifvar, pilar och bågar, klubbor af hårdt trä (kastvapen)
samt vackra jern-assagajer, omkring hvilkas jernskaft en oxsvans är
fastsydd med den långa hårtofsen längst bakåt; en och annan
gammal flintbössa ega de äfven.
Mundombes lefva hufvudsakligen af sina boskapshjordar, med
hvilka de flytta hit och dit, allt efter tillgång på bete; litet jordbruk
idka de äfven och hafva dessutom god tillgång på villebråd i de stora
hjordar af zebror och flere slag antiloper, som beta på de vidsträckta
slätterna.
En mans rikedom räknas efter det antal nötkreatur han eger,
och dessa kunna stundom gå upp till ett par tre hundra. De hålla
reda på sina hjordar på ett säregetvis: hvarje afton indrifvas nämligen
dessa i en inhägnad kraal, vid hvars ingång egaren tagit plats för att
noga fixera alla djuren; han räknar dem dock ej, men har ett så
godt och vandt öga, att han det oaktadt genast kan säga om något
djur fattas. Han saknar t. ex. den eller den kon med den hvita fläcken
på länden, eller oxen med det sneda hornet, o. s. v.
Mundombes låta ej påverka sig af civilisationen och vilja på
inga vilkor taga tjenst hos de hvita, annat än som bärare af gods
till och från det inre. Under dylika expeditioner kunna de utstå
otroliga strapatser, men vid ett lugnt ihållande arbete på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
