Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åDgbåt till Kongo, så uppför denna flod till Matadi, och först sedan man
sålunda kringgått Angolas infödingar, kan man med karavan uppnå
den nämnda orten. • ’
I forna tider, medan ännu negerkonungadömet Kongo fans till,
lärer en liflig samfärdsel hafva egt rum mellan dess hufvudstad San
Salvador och Loanda; nu deremot, sedan Kongoriket alldeles upplösts,
är hvarje negerby en republik för sig, hvars invånare söka lägga alla
möjliga hinder i vägen för den hvite mannen, som vill intränga i
deras land. Anledningen härtill är den ej ogrundade fruktan de hysa,
att de härigenom skola gå miste om den vinst de nu draga såsom
förmedlare af handeln med det inre.
Konungen af Kongo, hvilken förr var en mäktig potentat,
bibehåller nu af sin värdighet föga mer än namnet, men att han ej afstått
från sina företrädares stolthet framgår af följande lilla episod. Den
svarte monarken begaf sig en dag till Loanda och anländ dit besökte
han guvernören, hvilken dock tog föga notis om sin höge gäst; han
bjöd honom ej ens att sitta ned. Höfdingen befalde då en af sina
slafvar att knäböja, hvarpå han helt lugnt satte sig på denne, medan
samtalet varade. Då besöket var slut, reste sig höfdingen och gick,
qvarlemnande sin slaf i samma ställning. Uppmanad att taga denne
med sig, vände han sig stolt om och svarade, »att konungen af Kongo
ej brukade taga med sig sin stol, då han gick», och han höll ord, ty
slafven stannade qvar — en påminnelse för guvernören om hans
oartighet.
Efter fjorton dagars vistelse på hospitalet var jag i det närmaste
återstäld, och mätt på hvila och.af att göra ingenting, var jag glad att#
fä lemna Loanda för att återvända till det verksamma lif, som
väntade mig vid Kongo. Jag längtade nu dit lika mycket, som jag för
några månader sedan längtat derifrån.
Som sällskap på resan hade jag lyckan att få en ung tysk, doktor
Buttner, nyligen kommen till Afrika och i fård med att ordna en
expedition till det inre af landet söder om nedre Kongo. Det var en
älskvärd och dugtig man, men som så många andra skulle äfven han
falla ett offer för strapatserna och Afrikas mördande klimat; han
dukade nämligen sedermera under efter att hafva gjort ganska märkliga
resor. Ångbåten, med hvilken vi fardades, var lastad med »cargo»
för de mellan Loanda och Kongo liggande faktorierna vid Ambriz,
Am-brizette m. fl. Emellertid hade vi vid denna tid fullmåne, och såsom
då alltid är fallet, vräkte dyningen utefter kusten med en oerhörd
våldsamhet. Förgäfves lågo vi tvenne dagar utanför Ambriz och
väntade att »calema’n», såsom det heter på portugisiska, skulle lägga sig;
den förblef sig lik, och så häftig var den, att all kommunikation med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
