Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Messenius tillägger, att erkebiskop Laurentius Petri, då han hört
stenen vara om kullfallen, »sägz strax vara dit rest och sådant
uthskref-vet», hvarefter en prest, Jesper Marcusson, gjort en visa om saken,
»hvilken sång Svea och Göta inbyggiare ännu i thenna dag, icke utan
stort forunder, uti sina samqväm sjunga.»
»Sedan jag läst detta — fortsätter Worm — har jag icke Lemnat
något oförsökt för att få reda på saken. Till ortens biskop har jag
skrifvit flere gånger, den verldsliga öfverheten har jag äfven anlitat
om biträde, men någon trovärdig uppgift har jag ännu icke fått. Man
svarar, att en så nämnd dal väl finnes, att ett rykte om stenen nog
går, men ingen kunnat finnas, som ens kan utvisa ett spår af den.»
Messeniu8 sjelf säger i en senare skrift, Schondia illustrata, tom.
12, att inskriften troligen är fabulerad, då hvarken Olaus Magnus eller
Johannes Magnus hört talas bm den, och språket är alldeles nytt. I
T. 13 säger han rent ut, att det Jesper Marci hittat i erkebiskopens
bibliotek varit en af katolikerna under striden mot luteranerna
uppfunnen spådom, hemligen kringspridd och lagd i Sankt Stefans mun,
samt sedan i ny omskrifning af Jesper begagnad under liturgi-striden
för anti-katolskt ändamål. Detta är så mycket troligare, som stenen,
ehuru ofta sökt, icke någonsin i Jemtland kunnat finnas, icke ens i
Undersåkers socken, der Gröndal ligger. Detta skref Messenius 1631.
Antagligen hade han också rätt i sin förmodan. Den danska
»inskriften» torde varit den rätta hemulen, den svenska formuleringen
kommit senare, och förvexling af namnen Gröndal egt rum. Det
jemt-ländska »Gröndal» hörde till Upsala stift äfven som norsk-dansk
provins, hvadan en förvexling i Upsala-erkebiskopens bibliotek väl kunnat
ega rum, om viljan varit god. J. Bureus antecknar 1601, 21 apr., i
sin almanacka, att han skrifvit till Arl Olsson, landsherren i Jemtland,
om runestenen i Gröndal, men om något svar från denne har han ingen
uppgift.
Icke i Gröndal, men ett stycke väg derifrån, i Åre socken,
annex till Undersåker, på en fjällskråning stod af gammalt en gränsesten
mellan Jemtland och Tröndelagen (Meraker). När 1645 riksgräns der
skulle uppgås mellan Sverge och Norge, följdes gamla
landskapsgränsen, och invid gränsestenen vid Skurdalsporten uppsattes ett träkors,
med inskrift om att gränsen mellan rikena gick här. Då (eller kanske
förr?) inhöggo alla närvarande bönderna sina bomärken i
gränsestenen.
På 1670-talet begynte, kanske af en händelse, den jemtiska
gränsestenens förvandling till »stenen i Grönan dal». Då nedsändes
nämligen till Olof Rudbeck en blyertsteckning af gränsestenen med
denna underskrift: »Thenne stenen som han här Btår afmålat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
