Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ähr funnen långt upp i fjällen emellan Norge och Jemtland, dock inom
Sveriges gränser, uti en Sockn som heter Undereåker, vid pass sex
mil derifrån; är funnen af några bönder där i landsorten och låg ne*
der på marken, hvilken sedan af pastoren der sammastädes blef
up-rest. Uttydningen på dess Caractérer må den högsta Gudh vara be*
kändh och dem som sig deruppå lagt hafva.»
Karaktererna (bomärken, lappars trollfigurer, naturskråmor?) äro
ock ganska oförklarliga. Rudbeck afbildade teckningen i träsnitt i
atlas till Atlanticans första del (1679), men säger aldrig ett ord om
stenen i sin text, hvarken i första eller följande delar.
Originalteckningen kom till Johan Peringsköld, som samlade för sitt tillämnade stora
verk »Monumenta Suiogothica», af hvilket blott l:a delen är i tryck
utgifven. Resten är i manuskript i Kongl. Bibliotekets förvar. »Nionde
boken» omfattar Jemtland. Bland de * få teckningarna förekommer
originalet till Rudbecks träsnitt öfver n Stenen i Grön , som den
här först, af Peringsköld, benämnes. Midt emot blyertsteckningen ar
nämligen infast ett af Peringsköld signeradt träsnitt efter densamma,
uti af dess storlek, och derå är skrifvet: »Steen i Grönan dahl på
Skördahls fjäll, hvarest landskifte är emellan Jämteland och Skördal
eller Möråkers socken i Norrige» samt derunder: »Afskrift ex aversa
pagina med bliars. Gref Wellingk håller samma för en mötesplats,
och will att gräntzen går 2 mil länger i Vester åt Norska sidan, och
at korset som står på andra sidan om sten i Grönan dal äfven står
för när på oss. Den 5 febr. 1708. Confer Rågångsboken.»
Mer säger icke Peringsköld. Men sedan man hunnit öfvertyga
sig, att Skurdalsstenen var den sannskyldiga »stenen i Grön dal», om
hvilken Messenius berättat i sin Specula (lians Schondia var ännu
otryckt), lät Erik Dahlberg för sitt Suecia verk sticka en romantiserad
upplaga af Rudbecks enkla träsnitt, der man ser stenen i ett fantastiskt
berglandskap (1700). Presterskapets »ransakning om antiqviteterna»,
1685 daterad af de jemtiska pastorerna (i handskr. förvarad i K. Bibi.),
vet ingenting om någon antiqvarisk »sten i Grön dal», men nu spred
sig hastigt dess rykte. 1733 begynte det dock kritiseras. Då utgaf
en student Renhorn i Upsala under professor Herrmanssons præsidium
en disputation »de lapide in Valle virenti», hvartill han fogade en
försämrad efterbildning af Peringskölds träsnitt, honom meddeladt af
d. v. sekreteraren i riksarkivet Helin, jem te uppgift att Peringsköld
hållit stenen för en gränsesten. 1742 kom Tilas dit och lät resa
stenen, som låg kullfallen. Nu hade traditionen om gränsestenen såsom
»stenen i Grönan dal» och bärare af den gamla spådomen trängt igenom,
nu försäkrade alla bönderna för Tilas, att just detta var den rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
