Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sigtighet. Den nämda rättsliga undersökningen bevisar intet, ty den
föranleddes deraf, att rykten om vid Vaudoux ceremonier begångna
oger-ningar fått sådan spridning, att de icke kunde nedtystas, och de haytiska
myndigheterna alltså ansågo sig tvungna att aftvå den fläck, som häftat
vid deras land;—de anklagades bekännelser framtvingades med tortyr!
Dvergfolken i Afrika. Af ofvanstående meddelande om Stanleys
resa synes, att han under sina färder mellan Kongo och Albertsjön
haft beröring med en af de småväxta jägarestammar, som äro spridda
öfver en stor del af Central-Afrika. Han säger, att dessa »dvergar»,
hvilka han kallar Wambutti, äro ytterligt talrika öster om Nepokofloden
intill urskogens gräns. Deras slägtingar norr ut äro Schweinfurths Akka
och Junkere Tikki-Tikki; söder om Kongo hafva Pogge och Wissmann
påträffat de dverglika Batua, och i Ogove landet bo likaledes spridda
stammar af en småväxt ras, kända under namnen Abongo och Okoa.
Nu har kapten R. Kund äfven i södra Kamerunlandet, i urskogsregionen
innanför Batangakusten, anträffat en liknande folkstam. Såsom alla
dessa dvergstammar, hafva de ej fasta boningsplatser, utan nöja sig med
tillfälliga skjul af grenar och blad, som de uppföra för natten och oftast
åter öfvergifva om morgonen under sina ströftåg genom skogarna. De
idka intet åkerbruk, utan lifnära sig uteslutande af jagt, hvaruti de
ådagalägga stor skicklighet och djerfhet. Med sina spjut nedlägga de
äfven elefanten. De äro mycket snabba och viga i sina rörelser och
visa en otrolig förmåga att tränga fram genom de täta skogssnåren.
Kund berättar, att de andra negrerna, som förakta dvergarna såsom en
lägre stående ras, säga att det är de, som först gjort stigarna i
urskogen. Detta synes antyda, att de tidigare bebott landet än de öfriga.
Man har också antagit, att alla dessa folk, hvilka, om de icke kunna
kallas dvergar, till kroppslängden dock alltid stå under det vanliga måttet
och hafva en ljusare hudfärg än negrerna, utgöra de spridda resterna af
Afrikas urbefolkning. Den af Kund upptäckta stammen kallas Bojaeli.
Grottor i Central’Amerika. Härom har sällskapets
korresponderande ledamot M. Désiré Pector insändt följande meddelande:
De pre-columbiska minnesmärkena i Mexico och Central-Amerika äro
nn i det närmaste kända genom de undersökningar, som på senare tider
blifvit verkstälda-^ Värda uppmärksamhet af antropologer och arkeologer
åro deremot de i dessa länder befintliga naturliga grottor, hvilka till
största delen ännu äro outforskade. De märkligaste af dessa äro följande:
I Mexico: de sju, i . legenderna omtalade grottorna vid Chicomoztoc,
aztekernas urhem, hvilkas geografiska belägenhet man kan hoppas, att
den till Arizona utsända Hemenvay-expeditionen snart skall kunna
närmare bestämma.
I Guatemala: den s. k. »cueva encantada» vid Mixco, beskrifven af
kronisten Fuentes y Guzman (1700). Den mäter 3 mil (leguas) i längd
och användes fordom af infödingarna såsom offerplats till källgudomligheten
Cateya, »vattnens moder». — Åtskilliga grottor i omgifningarna af Mita,
Mitla eller Mitlan (»de dödas stad» eller »underjorden»), af hvilka de
namnkunnigaste äro Tibulca- och Penolgrottorna. Nära den sistnärada
har man funnit ofantliga bensamlingar, hvilka, enligt historieskrifvaren
Tmtr 1889. ’ G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
