Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råde vore 100 man svarta soldater tillräckliga att förhindra all
kom-missionshandel. Befälhafvaren för dem blefve landets beherskare, hvars
vilja vore lag och mot hvilken ingen tordes sätta sig upp. Han skulle
lätt förmå folket att förvandla de smala stigarna mellan byarna till
breda, jemna vägar och att underhålla dem. Men h vartill skulle dessa
vägar tjena utan dragare och fordon? I hela landet finnes intet
annat lastdjur än menniskan, och för henne är stigen tillräcklig. Att
under nuvarande förhållanden låta anlägga stora vägar skulle icke
medföra motsvarande nytta och följaktligen vara en gagnlös börda för
folket. Landet kan dock aldrig komma sig riktigt upp, förr än det
blifvit rikligt försedt med dragare och fått goda vägar. Ett
önsknings-rnål för administrationen!
Regntiden och arbete på annat håll hindrade oss för några må-,
nader att besöka våra nyförvärfvade besittningar, men vid början af
torrtiden i nov. och dec. företogo vi på prof några handelsresor till
Balundu. Vi lärde då känna vattenvägarna och det ungefärliga måttet
af handeln och beslöto att vid landningsplatserna anlägga mindre
faktorier förestådda af svarte. Under regntiden hade emellertid
Oalabar-folket återkommit, och vi funno dem nu i flere byar sysselsatta dels
med handel, dels med indrifvande af gamla fordringar. De begåfvo
sig nu af igen, men hade emellertid hunnit till Illoani införa
smittkopporna, hvilka på kort tid bortryckte flere personer, deribland byns
förnämste höfding, egaren af tvåvåningshuset. Genom gammal
be-dröflig erfarenhet hade emellertid folket lärt sig rätta sättet att
bekämpa sjukdomen. De insjuknade blefvo genast isolerade från de öfriga
genom att föras till de små ensliga husen i plantagerna, och de
kringliggande byarna förbjödos vid strängt straff allt umgänge med den
nedsmittade byn. Följden af dessa kloka anordningar blef, att den eljest
bland de svarta så fruktansvärdt härjande sjukdomen denna gång fick,
jemförelsevi8 få offer och redan före torrtidens slut alldeles upphörde.
Calabarmännen höllo sig fortfarande qvar i Bamoso, der de till-,
handlade sig torr fisk för rom, gin och andra med tull belagda varor,
som de ej egde rätt att införa. Vid ett af våra sammanträffanden med
dem tilldrog sig en episod, som jag vill omnämna, emedan den visar
min vän Knutsons kallblodighet i en öfverhängande fara. Då han en
dag passerade Bamoso, fick han veta, att Calabarfolket samma morgon
begifvit sig af, medtagande tre qvinnor som ersättning för en fordran.
Uppkommen på Ndame såg han tvenne stora Calabarkanoter, och för
att undersöka, om de bortröfvade voro der, styrde han ned mot
dem. Qvinnorna funnos ej, men i en af kanoterna lågo två
ginlådor, som egaren fick befallning att utlemna. Dertill nekade han, och
en hans slaf, tillhörig en för sitt mod känd stam i det inre* reste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>