Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utseende, är ganska egendomlig att iakttaga. Beleropu-folkets drag
hafVa en mycket behagligare och mildare prägel än Aroma-folkets.
De förra visa äfven en mer påfallande svaghet för prydnader och skilja
sig mer ogerna än andra vildar från sina grannlåter. Deras vapen äro
vackert arbetade, men de kunna ej förmås att sälja dem, med
undantag af ett och annat spjut, då begäret efter tobak blir dem öfvermäktigt
De äro afven mer blyga och tillbakadragna i sitt sätt, och deras
hudfärg är något ljusare än deras Aroma-grannars.
Ett slags hudsjukdom är mycket gängse utefter kusten och sprides
allt mer åt öster. Denna sjukdom (squama) ger huden ett hvitaktigt,
Ijälligt utseende; fjällen tyckas oupphörligt falla af, men ersättas
beständigt af nya. Folket får derigenom ett egendomligt utseende, men
deras helsa tyckes ej lida det ringaste deraf, ty de äro lifliga, muntra
och vid förträfflig vigör.
På söndagsmorgonen lemnade vi våra Beleropu-vänner att hemta
sig bäst de kunde från sin under natten utståndna förskräckelse. Vi
lättade tidigt ankar och seglade med hjelp af det stigande tidvattnet
omkring 5 mil högre upp för floden och ankrade midt emot Vonnegilla,
en by helt och hållet byggd på pålar. Morgonen var lugn, och det
tycktes som om hela naturen iklädt sig sin sabbatsskrud. Foglarna
sjöngo, insekterna surrade bland de blomsterhöljda buskarna, och
daggdropparna glittrade som diamanter i det smaragdgröna gräset. I det
klara vattnet under oss simmade vackert tecknade fiskar, under det
att dessa bygders okonstlade naturbarn gledo fram och tillbaka i
sina groft tillyxade kanoter för att hemta upp sitt lifsuppehälle från
flodens sköte. Plötsligt möter vildens öga ett underligt föremål, en
varelse lik honom sjelf, men med ett mer imponerande yttre. På
denna underliga varelses färg urskiljer han, att han står framfor en
öfverlägsen menniska. Han nalkas utan fruktan främlingens lackatai
(fartyg), han undersöker nyfiket allting och uttrycker sin glädje och
beundran öfver det han ser. Han finner vapen och husgeråd bättre,
skickligare utförda än dem han kan åstadkomma, han ser derför upp
till sin hvite broder som till en herre och erkänner sin egen
underlägsenhet.
Här och der under vår färd uppåt floden påträffade vi fiskarbåtar,
och då folket i dem fingo sigte på oss, kommo de roende för att bjuda
ut sin fisk. Infödingarna äro här saktmodiga, vänliga och fromma,
de beundrade under tystnad allt hvad de sågo ombord, endast då och
då meddelande hvarandra med låg röst sin förvåning och förtjusning.
Det framfusiga sätt, som utmärker de flesta andra stammar af
kustbefolkningen, funno vi ej här.
^ Under min vistelse i dessa trakter hörde jag ej en enda gång en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
