Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och taro, serverade pä gröna bananablad i stället för tallrikar. Att
afslä en sådan bjudning skulle, enligt papuanskt åskådningssätt, varit
en förolämpning mot dem som önskade visa mig sin gästfrihet.
Vanligen fann jag Btort nöje i dessa frugala måltider, i synnerhet då jag
visste att renlighet var iakttagen, något som ej alltid brukar vara fallet.
Följande dag färdades jag vidare till en annan by, men här
stängde folket, både män och qvinnor, in sig i sina hus och tittade
på mig genom hål och dörrspringor. Först då Bapalidugu, den
förnämste böfdingen, uppenbarade sig, blefvo de modigare och kommo
närmare för att taga mig i betraktande, hvilket de också gjorde på
det noggrannaste. Här som öfverallt kom man fram med sockerrör
för att bjuda främlingen, äfvenså betelnötter och kalk till tuggning,
det enda sätt hvarpå vildarna uttrycka sin vänskap för hvarandra.
Ungefar som europeerna kring glasen, idka vildarna sina sällskapliga
samqväm under det de tugga. Men denna gång utgjorde jag den
förnämsta dragningskraften, såsom varande den förste europé de flesta af
dem någonsin sett. Jag var ej mindre intresserad af att se mig omkring
och göra mina iakttagelser. En egendomlighet i denna bys läge är,
att den ej kan ses förr än man kommer på omkring tio stegs afstånd,
då helt plötsligt husen komma i sigte bland de hopade kullarna. Den
högsta punkten är belägen omkring 1,000 fot öfver hafsytan (10° 2’
sydl. lat. 148° östl. long.)
Som jag ej fann något af synnerligt intresse på denna plats, och
ej kunde förmå någon att följa mig till det inre af landet, styrde jag
åter följande dag kosan ned mot kusten, följd ett stycke på väg af
infödingarna, hvilka jag roade med att skjuta foglar, ett konststycke
som de aldrig förr sett, och som derför förvånade dem högeligen.
Vid återkomsten till Kerepuna hvilade jag öfver en dag, bvarpå
jag begaf mig till Kalo, en by belägen vid mynningen af Kemp
Welcb-floden, som utmynnar i Hood-viken (lat. 10° 3’ 20", long. 147° 47’
50"). Byn Kalo är belägen på en särdeles pittoresk plats, på den
östra stranden af nämda flod, och är en af de största byarna på hela
Nya Guineas kust. Dess befolkning uppgår till nära 3,000 personer;
husen äro de mest solida jag någopsin sett uppförda af halfvildar, ty
till sådana bör utan gensägelse folket här räknas.
Husen äro på flera ställen uppförda ända till 12 fot öfver marken,
de äro byggda på starka, solida pålar, tre till fyra fot i omkrets; allt
det öfriga timret är groft i samma proportion. Väggarna äro vanligen
uppförda af sagopalmens bladstjelkar, stälda sida vid sida i
per-pendikulärt läge och sammanbundna med rep, förfärdigade af
nipa-palmens späda blad. Taktäckningen består äfven af nipa-palmens blad
och är särdeles skickligt gjord. Golfven äro vanligen täckta af plankor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
