- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 10 (1890) /
12

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 å 50 olika ställen. Då han har stora utgifter, behöfver han också
skaffa inkomster för att hjelpa upp 6aken. Likväl är han frikostig
och har ett mera förnämt sätt att vara än andra svenskar. Det sages,
att hans jordegendomar uppgå i värde till 600,000 scudi; likväl äro
de i högsta grad skuldsatta. Men detta gör honom föga bekymmer,
derför att man i detta land icke har någon utväg att få betaldt af en
person i hans samhällsställning.

Han älskar sina barn, älskar sin hustru och njuter hennes
genkärlek. För qvinnor har han varit temligen svag; gunstlingar har han
.inga. Mot presterskapet visar han artighet och är derför omtyckt af
dem. När han är i deras sällskap, talar han mycket om Gud och
visar sig högst religiös. Religionen här i landet sitter för öfrigt icke
djupt, i allmänhet taladt, hos några derför att de äro okunniga, hos
andra derför att de tala. derom på ett så hvardagligt sätt, att man
mister vördnaden. — Rikskanslerens embete ger honom ett synnerligen
stort inflytande; på grund deraf har han hela ledningen af de utländska
angelägenheterna, och genom sin erfarenhet gör han sig oumbärlig för
konungen och rådet. Hans politiska sympatier äro nogsamt kända;
hans familjs härkomst utgör härvid ett naturligt föreningsband. De
som tillhöra hans parti och som mest understödja honom, äro hans
broder Pontus, grefve Nils (Brahe), Gustaf Sparre och hans son. De
som äro hans mest förklarade motståndare och soro i synnerhet vilja
skada honom, äro riksskattmästaren (Bjelke), Rålamb, Knut Kurck,
Johan Gyllenstjerna, Gripenhjelm (som dock icke är så förbittrad),
Lindschiöld samt någon gång riksdrotset och riksamiralen.»

Dessa sistnämnda, af historien vitsordade uppgifter om
partiställningen bland Sveriges ledande män, leda tanken på den politiska
situationen för tillfället och på Magalottis verksamhet som politisk
kun-skapare. Han begagnade sitt insteg i rikskanslerens och riksmarskens
hus för att vinna kännedom om Sveriges utrikespolitik.

Den vacklande hållning, som Sverige länge intagit gent emot de
europeiska förvecklingarna, kunde till följd af förhållandenas makt ej
längre fortsättas. Afgörandets stund nalkades, och det krig stod för
dörren, som Sverige så länge velat undvika och hvars början blef så
föga ärofull för de svenska vapnen. Att redogöra för Magalottis
politiska depescher tillhör icke området för denna framställning ; och äfven
för den politiska historien torde föga nytt ur dem stå att vinna. Hans
uppgifter äro naturligtvis hemtade ur andra hand och kunna väl
svårligen i väsentligare mån komplettera de vid svenska hofvet
ackrediterade utländska sändebudens depescher. Med sitt vakna öga insåg
Magalotti snart nog, huru ogerna man i Sverige inlät sig på en aktiv
krigspolitik och huru föga man dertill var beredd. Han tviflade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1890/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free