Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det längsta, att det skulle blifva något af med den svenska arméns
öfverflyttande till Pommern. »De som känna landet försäkra att, fastän
order äro gifna om truppsändningar till Tyskland, man likväl ej bör
tro att nägot blir deraf», skrifver han i ett af sina bref. Hans vän
riks-marsken, den sjelfskrifne öfverbefalhafvaren, var mot slutet af
sommaren 1674 upprepade gånger på väg att inskeppa sig till Tyskland,
men måste till följd af förnyade sjukdomsanfall återvända. Spetsigt
skrifver Magalotti härom1: »Det ser ut som om denne herres helso-
tillstånd just blifvit med afsigt lämpadt för denna regerings behof:
han blir sjuk, när så behöfves, och återigen frisk, när
omständigheterna så fordra.»
Yttrandet antyder brefskrifvarens ståndpunkt: oaktadt personliga
förbindelser till De la Gardie och Wrangel, hvilka fingo bära krigets
ansvar, voro hans sympatier ingalunda på Sveriges eller dess
bunds-förvandts Frankrikes sida. Sina politiska notiser synes Magalotti —
utom från svenska källor — företrädesvis hafva fått genom det spanska
sändebudet Fernan Nuriez, som ofta nämnes i hans bref; och han synes,
äfven hafva stått danske ministern Eindenow nära. Framställningen
synes ofta fargad af dessa Frankrikes motståndares uppfattning. Det
af Magalotti reproducerade diplomatsqvallret visar särskildt afvoghet
mot franske ambassadören Feuquiéres’ uppträdande. Likväl intog
bref-ekrifvaren på det hela, så väl som hans suverän, i den stora frågan
en neutral ståndpunkt1 2 * * * *.
Krigets utbrott tick Magalotti ej bevittna, ej heller de båda svenska
stormäns djupa fall, hvilkas välvilja och gästfrihet han här rönt,
medan de ännu stodo på höjden af makt och anseende. Öfver Karl
Gustaf Wrangels fältherrenamn föll skuggan af nederlaget vid
Fehr-bellin, och kort derefter slutades hans lefnadsbana; och riksdagen 1675
medförde, som bekant, M. G. De la Gardies fall och hans
tillbaka-trädande från de offentliga ärendena under en lång följd af år.
Den 19-årige konungen hade, såsom kändt är, lifligt önskat kriget,
då hans hela håg var vänd åt krigisk idrott. Men med rätta
drabbade dock ansvaret för - krigets utbrott icke honom utan hans
råd-gifvare. Att dess utgång, oaktadt motgångarna i början, slutligen blef
ärofull för Sverige, derför hade man att tacka det mod och den energi,
1 Den 8,is> sept. 1674.
2 I ett af sina sista bref från Stockholm uppgifver Magalotti, att en onämd
»amico» lofvat att efter hans afresa sända politiska nyheter deri frun till Florens. Till
hvilket parti denne »amico* hörde, synes deraf, att toscanska kansliets bref till honom
(i chiffer) enligt Magalottis råd borde adresseras till danska sändebudet Lindenow.
Möjligen var det denne sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
