Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som krigets vexlingar kallade till lif hos den unge monarken. Den
oerfarne ynglingen mognade derunder till man; vid krigets början var
den viljestarke, beslutsamme Karl XI ännu ej fårdig. Om äfven drag
röjdes, som kunde förebåda den fullmogne mannens skaplynne, så
torde de icke hafva varit många, som i denne, bland främlingar
försagde, bland jemn&riga och förtrogna ystert uppsluppne yngling, hvilkens
håg endast syntes vänd till kroppsöfningar och förströelser, förutsågo
en bland Sveriges märkligaste konungar och omdanaren af dess statsskick.
Allra minst kunde detta väntas af den främmande hofmannen, som
vid Mediceernas hof varit vand vid finare yttre skick och vid intressen
af helt annan art. Låtom oss höra skildringen af hans första audiens
hos konungen1.
»Beträffande (mitt företräde hos) konungen hade Feman Nunez, grefve
Carlsson och grefve De la Gardie rådt mig, för att visa den största möjliga
artighet, att icke säga något alls till honom . . . Anledningen till att man
ej skall säga något, är att man bör spara honom obehaget att icke veta
. hvad han skall svara. Precist så gjorde jag också, och jag märkte,
att detta föll mycket väl i smaken». — Magalotti berättar vidare, huru
han blef presenterad för konungen, då denne passerade genom sitt
förmak på väg till enkedrottningen. Konungen gick honom vänligt
ett par steg till mötes, räckte honom handen, hvilken Magalotti kysste,
hvarefter denne skyndsamt drog sig tillbaka. När konungen åter
passerade genom förmaket, hvarest Magalotti och grefve De la Gardie
ännu stodo qvar, samtalande i ett fönster, styrde han sina steg mot
dem. »Men, säger vår författare, då han skulle börja tala, öfverfölls
han af förskräckelse öfver min närvaro, hvarför jag, låtsande som om
jag trodde att han hade något särskildt att säga De la Gardie,
gjorde en djup bugning och drog mig undan. Detta observerades och
förstods af mer än en och skaffade mig hos dem anseende såsom en
stor politikus.» • ’ \
I samma stil, men nästan ännu mindre vördnadsfullt, berättar
Magalotti om sin audiens hos konungamodern, enkedrottning Hedvig
Eleonora. Han mottogs af henne i en matsal, hvarest det redan var
dukadt för henne och konungen, och infördes af hennes
öfverkammar-herre, Karl Gyllenstjema. Han fick kyssa drottningens hand och
gjorde sedan, enligt sina egna ord, »un bellissimo complimento in
francese». »Under det jäg talade, fortsätter han, vände hon sina ögon
än på mig, än på Gyllenstjema, alltjemt storskrattande, alldeles som
Don Pasquale skulle göra i en komedi». Sedan talade Gyllenstjema
med henne i förtroende, förmodligen för att tolka Magalottis hels-
1 I bref den ®/7 1074, delvis i chiffer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
