Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i någon män bidragit att leda tanken på ett möjligt sammanhang
mellan nordens och söderns språk, hvilket i södra Europa ännu länge
förblef okändt.
Framställningen af Rudbecks teorier ger författaren anledning att
tala om svenskår nas lättrogenhet och vidskepelse. Det var just tiden
for de bedröfliga trolldom sprocesserna i Sveriges norra provinser, och
dessa tilldragelser måste fylla främlingens sinne med häpnad. I sin
berättelse har Magalotti deråt egnat en särskild uppmärksamhet. Ut* *
gångspunkten för sin redogörelse tager han, såsom nämdt är, i
Rudbecks Atlantica. Han skrifver:
»Om denna bok kan göra lycka, så tillskrifver jag det den blinda
vördnaden för en så högt ansedd och lärd man. Men jag kan icke
underlåta att göra den särskilda anmärkningen, att svenskarna äro i
högsta grad lättrogna, kanske ännu mera än tyskarna. Såsom ett
bevis härpå kan tjena den allmänt utbredda tron på trolldom, som
här skulle öfvas. På denna grund brännas utan förbarmande män
och qvinnor och i synnerhet de äldsta och enfaldigaste. Aldrig hör
man talas om annat än trolldom i de norra provinserna; och de sista
hexerierna hafva nyligen blifvit beskrifna af Schefferus.1
Nyligen har konungen gifvit hr Rosenhane2 i pppdrag att
undersöka den rättsgrund, på hvilken de straffande domarna blifvit fälda.
Såsom en person af mera omdöme och insigter än de andra, har
denne man ansett, att domarna blifvit fälda brådstörtadt och på de
mest obetydliga skäl. Men det oaktadt har den gamla vanan vid vid*
1 Här afses Joannis Schefferi Lapponia (Francofurti 1673), hvars 11 :e kapitel
handlar: »De sacris magicis et magia Lapponum*. Ur detta kap. ar hemtadt hvad
som nedan stiges om trollmedlet »Gau».
* »Gustavi Rosenhanes lib. Bar. votum uti trulldomssakeu i Hälsinge-land, när
quaestio var, huru vijda lijfsstraffet kunde brukas», dat. 1673, finnes uti en volym i
Kongl. Bibliotekets håndskriftsamling (Rålambska saml. 4:o, n:r 82) med titel:
»Atskillige förnäme och lärde Herrars och Mäns betänckiande öfver det beklagelige
Trolldoms wäsendet... Skrifvit Stockholm Anno 1680 aff Olao Austrel.» — Frih. Gustaf
Rosenhane, president i Dorpts hofrätt och häradshöfdiug i Upland, känd såsom skald
under pseudonymen »Skogekiär Bärgbo», var ordförande i en kongl. kommission öfver
trolldomsväsendet i Vesternorrland. I sitt »votum» visar Ijan sig fullt öfvertygad om
trolleriets verklighet, men han anser, att det bör bekämpas med predikan,
undervisning, beredande af ökad arbetsf<?rtjenst och god läsning, undvikande af det ensliga
lifvet på fabodarna ra. m. Mot dödsstraffets användande anför han många
betänkligheter, bl. a. de anklagades mängd och det ondas tilltagande i st. f. aftagande till följd
af de fälda domarna. — Rosenhanes befattning med hexeriprocesserna är obekant for
hans senaste biograf, d:r Ernst Meyer. Den resa till Norrland, som Rosenhane foretog
i början af 1670-talet, egde utan tvifvel sammanhang med hans ledamotskap i den
ofvannämda kommissionen (jfr E. Meyer, Gustaf Rosenhane, en literatnrkistorisk
die,1888, s. 106).
Ymtr 1890. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
