Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfara; hans gåfva utgör imellertid fortfarande en af museets vig*
tigaste delar.
Det blef nödvändigt att gifva samlingen sin egen styresman, och
den förste blef historikern och språkforskaren P. A. Munch. Vid denna
tid var betydelsen af etnografiska museer ännu mångenstädes mycket
oklar, och Munch synes ej hafva hyst något varmare intresse för
samlingen. Hans långvariga frånvaro på resor, under hvilka museet
lär hafva stått stängdt, var ej heller gynsara för dess vidare
utveckling. Då han sista gången reste till Rom, år 1862, öfverlemnades
vården om samlingen åt dåvarande universitetslektorn, sedermera
professorn Ludvig Kristensen Daa. Redan af Daas skrifter ser man, att
han hyste lifligt intresse för etnologien, och museets kataloger vitna
om, att han ifrigt vinnläde sig om samlingens ökande. Men då ännu
vid denna tid en mängd af utlandets museer ej hunnit lemna
kurio-sitetskabinetts-stadiet och ofta inrymde likt och olikt, kan det inga*
lunda förundra, att äfven Daa införde föremål, som vår tids
strängare vetenskapliga fordringar ovilkorligen måste utmönstra.1
Misstagen öfverskylas dock af det verkliga nitet för museets ökande,
och Daa har förtjensten af att i mån af inskränkta tillgångar hafva
väl begagnat en tid, då etnografiska’ föremål kunde förvärfvas med
vida mindre uppoffringar än nu. Efter Daas död 1877, erhöll prof.
Oluf Rygh vården om museet, men lemnade redan året derpå denna
befattning för att odeladt kunna egna sig åt fornsaksmuseet, och
efterträddes af dr Yngvar Nielsen. Under dessa båda styresmäns tid har
museet fått en skarpare vetenskaplig begränsning,
kuriositetskabinetts-tiden är Öfverstånden, och Kristianias «etnografiska museeum har ryckt
in i ledet bland de verkligt vetenskapliga museerna. Det kräfver
dock ännu en kraftig förkofran i qvantitativt afseende, innan det för-"
mår att fullt häfda denna plats och framför allt innan det nått den
utveckling, att det förmår bibringa äfven dem, som i det längsta
synas vilja betvifla etnografiens värde, insigt i denna forsknings
verkliga väsende och stora betydelse’ för den menskliga utvecklingen.
Då man besinnar, hvilka ytterst begränsade medel, som stått
museet till buds, kan man dock ej underlåta att förvånas öfver att det
kunnat på så kort tid hinna den aktningsvärda ståndpunkt det intager.
Det årliga anslaget till inköp var intill d. 1 juli 1876 blott 600
kronor och höjdes derefter till 1,200 kronor, hvarmed museet fort-
1 Frän en af de resor, han brukade företaga till England och Holland för att
göra uppköp för museet, hemförde han sålunda en modell af Eddystone’s fjrtorn och
en mina, som under Kriinkriget 1854 uppfiskats ur Finska viken. Ja, äfven den
be-lyktade franska luftballong, som 1870 förde ett par parisare direkt in i Telemarken,
fann plats i det etnografiska museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
