Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från floden, men .der ångbåtarna lägga till, finnes en rätt betydlig
la-stageplats med flere stora handelsétablissement. Så änart landgången
här blifvit utlagd, öfversvämmas fartyget af schackrande tatarer, hvilka
på det mest energiska sätt utbjuda sitt kram. Förstår man också icke
ett .ord af hvad de säga, behöfver man dock icke vara villrådig om
hvad de vilja. Af fartygets afgångssignaler låta de icke varna sig, utan
måste nästan med våld afiägsnas.
Efter att hafva farit ytterligare 58 km. på Volga lemna vi denpa
väldiga flod och styra in på hennes största biflod, Kåma. I storlek
• synes denda föga stå efter hufvudfloden vid bådas sammanträffande.
Uppefter Kåma antager landskapet småningon ett annat skaplynne.
Den moiiotona färgen å det flacka åkerbrukslandet, så karakteristisk
för Volgas omgifningar, ger efter hand vika. Landet blir mera
kupe-radt. Några egentliga berg synas visserligen icke, men nejden höjer
och sänker sig i mjuka våglinier, och åkerfältens späda grönska af*
bryteB allt emellanåt af skogar i mer eller mindre mörka förtoningar.
6triden mellan åkerfält och skogar slutar med de senares fullkomliga
seger. Nejden kring Perm består af barrskogar utan afbrott. Ur dessa
höjer sig här och der en rökpelare, som antyder tillvaron af något
jembruk eller annan industriel anläggning.
Fastän hufvudstad i guvernementet af samma namn är Perm en
obetydlig stad, som icke erbjuder något af intresse. Här börjar den
uralska jernvägen, som går via Jekaterinburg till Tjumen i Sibirien.
Vi anträda färden kl. 6 på aftonen, och det bär af inåt de Ödsliga
skogarna. Att börja med går jernvägen långs Kåma och derefter en än längre
sträcka utefter dennas biflod Tjusovaja. Emellanåt ser man en enslig
farm, hvars inbyggare synas lifnära 6ig med boskapsskötsel. Eljest
är allt tyst och öde. Stigningen uppför den uralska bergsryggen är
knappt märkbar. Berg Visa sig dock emellanåt, och i bäckar och floder
ser man små vattenfall, något som nere på slättlandet alldeles icke
förekommer. Det högsta pass, hvaröfver jernvägen framgår, är
emellertid föga mer än 500 meter öfver hafvet. Så här inne i hjertat af
kontinenten betyder en sådan höjd icke mycket.
Efter att å stationen Tjusovaja hafva intagit ett förträffligt te —
ju längre man kommer öster ut, desto bättre sådant erhåller man —
anbefalla vi oss i Morfei hägn och låta den med ved utfodrade
ånghästen i nattens mörker streta upp mot Asiens gräns. De som resa
här första gången, äro dock åter tidigt på benen för att se denna gräns.
Den ger sig icke till känna på annat sätt än derigenom, att efter
hvarandra finnas tre stationer med de betecknande namnen:
Europei-ekaja, Uralskaja och Asiatskaja. I öfrigt äro dessa små och
oansenliga samt ligga fullkomligt isolerade i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
