- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 10 (1890) /
223

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningen af lig. 2 8,endast att armar och ben äro mera naturalistiskt
återgifna och att gaffeln under bålen är tvådelad. Af särskildt intresse
är, såsom vi längre fram skola finna, fotternas form.

Om vi återvända till den ytterst vigtiga skopan i Basel-museet
(jfr fig. 17), så finna vi å dess
platta skaft bredsidorna till skaf*
tets hela längd betäckta af figurer,
fullkomligt lika dem å knappen,
ordnade två och två. Men äfven
smalsidorna hafva ett ornament,
som tydligen är härledt ur den
väl bekanta, menskligt danade
figuren å alla de förut anförda
éxemplen. Här har dock, på
grund af det trånga utrymmet,
figuren betydligt reducerats,
liksom den, för att bättre passa till
det långa, smala fält, den var
ämnad att pryda, öfversatts i
uteslutande rätlinig form. Med den föregående utvecklingsserien för
ögonen, bör det dock vara oss lätt att å det afbildade partiet igenkänna
två ytterligt stiliserade menskliga figurer, den ena öfver den andra.
Hufvudena hafva blifvit kantiga och prydas af haj
tandsinskärningar, något som äfven förekommer å fig
22 och 24. Armar och ben äro likformigt böjda och
utsträckas åt en på hvardera sidan befintlig kamrat
som bildar sjelfva kant-ornamentet. Af brist på ut
rymme och af i ögonen fallande dekorativa skäl, är
blott ena längshalfvan af dessa sidokamrater använd
Samtliga figurer prydas helt och hållet af hajtands
mönster. Jemför man dessa figurer med dem å smal
sidorna å »paddeInknappen C. 2569 i Wiener-museet
fig. 23 och 24, torde medgifvas, att i synnerhet fig. 24
kan sägas vara vida mera stiliserad än fig. 31.

Hittills har den menskliga urtypen varit lätt att

Fig. 30. Skop-skaft. Bas Museum. — (*/i)«

igenkänna. Den har alltid bibehållit något rudiment, skopans skan. Basel.

Mi

Fig. 31. Smalsidan &
•ans skaft. Bast’

som gjort tydningen oomtvistlig. Svårare blifver det, "lU8eum- —
då den helt och hållet öfvergår till ornament, men äfven då uppträder
någon gång en mellanform, som underlättar sammanknytningen med
urbilden.

1 fig. 31 hade vi typen omvandlad till en rätlinig bild, hvars
extremiteter vid sammanväxningen med grannarnas bilda skarpa vinklar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1890/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free