Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvertäckta redskap skulle varit afsedda för vanligt profant bruk,
förefaller efter min uppfattning redan a priori mindre antagligt.
Till formen öfv.erensstämma de onekligen någorlunda med
padd-larna i dessa trakter, men den ytterst rika skulpturen och den
vanligen jemförelsevis svaga byggnaden, göra dem dock synbarligen mindre
lämpliga för praktiskt bruk. Dertill kommer, att många af dem äro
väl små för sådant ändamål. Ett exemplar i Antiqvitetsakademiens
samlingar (Eugénie-samlingen), N:o 2123,20, håller t. ex. blott 69,5 cm.
i längd, hvaraf på sjelfva bladet komma 28,5 cm., och jag har sett ännu
mindre. De längsta kunna nå en längd af öfver 2 meter.
Om vi närmare granska deras form, finna vi först och främst två
hufvudtyper: den raka, der bladet och skaftet ligga i samma plan, och
den böjda, der bladet bildar ungefär 15 ° vinkel mot skaftet. Till den
förra gruppen höra de större, till den senare de mindre »paddlarna».
Skaftknappens form — huruvida den är konisk eller bildar en platt,
rektangulär skifva — torde vara utan inflytande på tolkningen af
redskapets betydelse, då omamentiken i båda fallen är densamma. Lika
litet, kan det betyda något, huruvida 6kaftet är fyrsidigt eller rundt.
Vigtigare är, att skaftet någon gång är dubbelt (Edge-Partington, Pl.
9. 1), bestående af två parallela grenar, upptill förenade af en platt
skifva, liknande de vanliga rektangulära, platta skaftknappar, som
försett oss med så många exempel på ornamental utveckling. I sådana
fall blifver det naturligtvis svårt nog att betrakta redskapet som en
»paddel».
Bladets form är en vigtigare faktor vid bedömande af redskapets
bestämmelse. Vanligtvis är det äggformigt, bredast något framom
midten och tillspetsadt mot båda ändar (jfr fig. 10 och 15). Den ena
sidan är alltid plan eller svagt konkav och den andra lindrigt konvex;
å de vinkelböjda »paddlarna» ligger den konvexa sidan alltid framåt,
åt det håll böjningen går. Någon enda gång är bladet bredare, nästan
rundt (t. ex. i Köpenhamns museum In v. I. e. 116). En mycket
af-vikande form är den långdraget spetsiga, der bladets största bredd ej
utgör mer än ungefär Vs eller V7 al längden. Sådana förekomma t. ex.
i British Museum (Edge-Partington, Album, Pl. 9, fig. 3, från Raivavai)
och i United Service Museum i London, båda med koniska
skaft-knappar. Denna bladform närmar sig mera den tonganska
paddel-formen; den är mycket sällsynt. Edge-Partington afbildar (pl. 10
fig. 1) ännu en form, med jemnbredt ovalt blad, med trubbig ända
och skaft utan knapp, tillhörande rar Ch. Longuet Higgins’ samling,
Turvey Abbey. Den är, så vidt jag kan erinra mig, ett undantag. —
Af stort intresse är den med ett blad i hvardera ändan försedda »paddeb
från Raivavai, nu i British Museum, som afbildas af Edge-Partington,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
