- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 10 (1890) /
263

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är endast i sådana aflägsna byar som man numera kan komma
öfver några värdefulla föremål. Den omtalade gaffeln är omkring .20
cm. lång och har 4 tänder stalda i fyrkant, ej i bredd såsom på
vanliga gafflar. Tänderna utgöra mer än gaffelns halfva längd.
Handtaget är rundadt, och det hela tillverkadt af ett hårdt träslag, troligen
»wesi», samt groft arbetadt. Jag talade vid de gamle om forna tider,
om kannibalfester o. d. De äro ej alls skygga att berätta om dessa
händelser, men ingen vill erkänna, att han varit med om
anrättningarnas förtärande, ehuru allä de gamle med någon rang tvifvelsutan
deltagit i många af dessa ohyggligheter. De sade, att insidan af
händerna och höfterna ansågos såsom den bästa »kokola» eller
mennisko-kött; små barn voro dock något extra deliciöst.

Kannibalism var på Fiji tillåten endast för personer af rang; hela
den lägre befolkningen samt qvinnor och barn flngo ej deltaga deruti.
Ehvad jag kan förstå, idkades menniskoätandet mera för att injaga
skräck hos fienden och för att stärka sin auktoritet inom eget område,
än på grund af någon synnerligen stark åtrå. Emellertid kan
kannibalismen numera sedan flere år tillbaka anses vara »ett minne blott».
De gamle syntes mycket intresserade af att språka om dessa tider och
kommo allt närmare och närmare; då jag till sist tyckte, att denna
familiaritet blef obehaglig, så bad jag dem tillblanda en bål »yangona»,
ett slags lindrigt rusgifvande dryck. Tillredandet af denna dryck sker
under ett samtidigt »meke», en sång, hvarunder deltagarna lifligt
gestikulera med armarna och öfverkroppen. Männen slå sig ned med
korslagda ben i en halfcirkel eller i tvenne rader, vända emot
hvarandra, och 2 eller 3 unga män, som tillreda drycken, sätta sig med
den stora, på tre fotter hvilande träbålen vid ena ändan emellan dessa
båda rader. De unga männen börja nu att tugga rot- och nedre
stjelkpartierna af ett slags pepparväxt (Piper methystieum) till en deg,
som de sedan lägga i bålen, och då de fått tillräcklig qvantitet, fylles
kärlet med vatten från bamburör, hvaruti Fiji männen alltid hålla friskt
vatten i sina hus. Detta blandas nu väl, och sedan silas alfa de fasta
partiklarna bort genom användandet af en knippa långa fibrer, som
upprepade gånger dragas utefter bålens botten. Under det detta försiggår,
sjunga åskådarna. Än klappar ena raden händerna, under det de
andra sjunga och gestikulera, än tvärtom, och takten hålles genom
trum-ning på bamburör; dessutom iakttagas åtskilliga andra märkvärdiga
formaliteter. Då drycken är färdig, fylles ett kokosnötskal dermed,
och en af de unga männen bjuder det knäböjande åt de förnämste i
laget, bland hvilka, i händelse främlingar äro närvarande, dessa alltid
först räknas. På samma sätt få nu alla efter rang och värdighet.
Enligt ritus skall man tömma drycken i ett andedrag, och sedan snurra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1890/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free