Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prylar m. m. af enkel beskaffenhet bade varit talrikare än
stenredskapen, dessutom bade fortfarande anträffats skårfvor af lerkärl, delvis med
enkla orne ringar af för sten&ldern typisk beskaffenhet. I ir hade man
funnit flere bitar af menniskokranier, som blifvit bearbetade i kanterna
med skärande verktyg, men tal. trodde dock ej, att man häraf kunde
draga den slutsatsen, att grottans forna invånare varit kannibaler. Nära
nog djupast ned, i det 29:de lagret, hade man träffat hela kranier och
andra menniskoben, för bvilka prof. Retzius skulle redogöra.
Grottfyndets stora betydelse ligger, såsom förut nämts, däri, att det
innehåller lemningar af en boningsplats för stenåldern — för kännedomen om
denna kulturperiod i Norden hade man hittills väsentligen varit hänvisad
till de fynd som gjorts i grafvar. Då på den senaste tiden åtskilliga
frågor angående stenåldern, särskildt om periodindelningen inom
densamma, kommit på dagordningen bland de arkeologiska forskarna, så
vore det antagligt, att dessa under den närmaste framtiden skulle komma
att mycket sysselsätta sig med de vigtiga och intressanta fynden från
Stora Karlso.
Derefter höll prof. G. Retzius ett föredrag om de i grottan Stora
Förvar funna menniskokranierna.
I det 29:de lagret, på något mer än 3 meters djup, hade, såsom
den föregående tal. nämt, anträffats tvenne kranier. Lagren hade
tydligen varit orubbade, och då i dem äfven blifvit funna redskap af sten
ocb ben från stenåldern, så borde de nämda kranierna vara af särskildt
intresse, emedan vi af dem kunde hoppas vinna kännedom om
Skandinaviens äldsta bebyggare.
Frågan om Skandinaviens äldsta bebyggare bragtes på tal redan af
Sven Nilsson. Vid bestämmandet af den ras, som dessa tillhört, hade
han. blott att stödja sig på två i Danmark funna kranier, och af dessas
korta och runda form, vidt skild från de nuvarande skandinavernas
hof-vudskålsform, slöt han, att det folk, som under stenåldern bebott
Skandinavien, varit beslägtat med lapparna. Till denna uppfattning anslöt
sig Anders Retzius, genom hvilkens kraniologiska forskningar frågan om
Europas urbefolkning egentligen väcktes till lif. Af undersökningar på
fornkranier kom A. Retzius till den slutsatsen, att äfven det öfriga
Europas äldsta befolkning tillhört en lappsk eller finsk ras, och denna
åsigt, som äfven bestyrktes af andra forskare, gälde länge såsom obe*
stridd.
Emellertid började man finna, äfven frön de allra äldsta kulturstadierna,
kranier af en mera långsträckt form, således af en helt annan typ än
denhvar-på Nilsson och A. Retzius stödt sin lära. Då den förre skulle utgifva andra
upplagan af afdelningen om stenåldern i »Skandinaviska nordens
urinvånare», begärde han, att nya undersökningar för frågans lösande skulle
anställas i våra stenåldersgrafvar. Så skedde ock på 18 60*talet i närheten
af Falköping, och af det 20-tal brukbara kranier, som tillvaratogos i de der
belägna gånggrifterna, befunnos alla tillhöra ungefar samma typ som för
närvarande är rådande bland Skandinaviens befolkning. Teorien om
lapparna såsom vårt lands urbefolkning sköts alltså åt sidan. »Några år
senare anstäldes nya undersökningar af stenåldersgrafvar i Vestergötland
af prof. Montelius och tal., och äfven de då funna kranierna, med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
