- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 11 (1891) /
42

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller mindre väl bibehållna exemplar hade 5 ett hål, 2 hade tvenne,
1 var försedd med 3 hål, å 2 funnoe ända till 4 (fig. 3) hål; de åter*
stående 5 voro för illa medfarna, för att tillåta något bestämmande
af hålens antal. Proportionen af de olika slagen af hål var följande:

Ex. Större h&l Medelstora h&l 1 Mindre h&l Anmärkningar.
5 1
2 1 1 —
1 1 — 2 Fragment.
1 1 — 3
1 — — 4 Redskapet af synnerligt afvikande form.

Hålen, särskildt större och medelstora, äro i
kanterna nötta och glatta. Denna nötning är vanligen
starkare åt ena sidan, och då alltid åt samma håll i
det större och medelstora hålet, då de förekomma
tillsammans (fig. 4). De franska stafvarna äro till
formen tämligen lika, beroende derpå att de bestå af
den nedre delen af ett fälldt renhorn, hvars
framåt-riktade gren blifvit afskuren tätt vid sitt ursprung och
hufvudgrenen till en större eller mindre längd
bibehållen. Just där, hvarest hornet tätt ofvan roten
delar sig i en framåtriktad ögongren och en bakåtriktad
hufvudgren, på den punkt, der kanterna äro starkast,
ligger regelmässigt det större hålet, ett förhållande,
som tydligt nog visar, att det vid redskapets bruk var
utsatt för ett visst inre tryck.

Mera karakteristiska äro de belgiska exemplaren (fig. 1); de hafva
nämligen närmast formen af en skrufnyckel, d. v. s. de utgöras af ett
kort handtag, i hvars öfre något förtjockade del hålet är borradt. Min
åsikt otn detta uråldriga redskaps bruk är i korthet följande: vid •
skjutning med båge är det af största vikt att pilskaftet är så glatt
som möjligt, ett motsatt förhållande kan dels verka menligt på
vapnets gång, dels ooh framför allt sårar en ojämn pil handen, som
håller bågen. För att glätta sina pilskaft hade qvartärtidens hålbor
flint-skärfvor, men dessa torde näppeligen kunnat gifva pilen den
erforderliga graden af släthet. Jag antager därför, att sedan pilskaftet med
flintspånen någorlunda slätskrapats, det glättades genom att upprepade
gånger dragas fram och åter genojn ett af »kommandostafvens» hål
som då antagligen smordes med något fett.

Under jakternas lopp torde ofta inträffat, att djuret vid sitt fall

Fig. 4. Fransk sta/ i
genomskärning
(skematisk).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1891/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free