Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledes väggfast säng — husfolkets gemensamma hviJoplats —
ungefar tre gånger så bred som bänkarna. För öfrigt inskränkte sig
möbleringen till ett bord (hvilken lyxartikel ibland saknades) och en eller
flera hyllor afsedda för helgonbilder. Ljuset inkom genom tre
fyrkantiga gluggar med ungefar sextio cm:s sida. Enligt lappens utsago
nyttjas glas endast om vintern; sommartiden äro rutorna insatta i en
närbelägen jordkåta. Dessutom eger pogosten ett litet primitivt kapell,
hvars inre jag dock ej lyckades få bese.
Trakten kring Kildinsk är ganska vacker, helst vid solnedgången.
Nedanför byn utbreder sig den stora Kentsesjaur med många små täcka
öar; bortom densamma höja sig flera fjäll öfver trädgränsen, på ena
sidan reser sig en vacker skog och öfver denna begränsas horisonten
Åter af fjäll.
Efter sex timmars hvila befunno vi oss åter på marsch. Vägen
gick å nyo öfver mossar och myrar, å nyo sjönko vi ned i de bottenlösa
kärren, å nyo fingo vi söka oss fram i ett ständigt sicksack. Dock var
vägen på det hela taget bättre denna dag än den föregånde. Vi
följde nu en dalsänka mellan skogen och det bakom byn belägna
berget, som ännu hade litet snö qvar på ett och annat ställe. Sedan togo
vi af till venster, vadade öfver en strid elf och började uppstigningen
på det fjäll, som reste sig öfver den nyssnämnda skogen. Detta var ett
mödosamt arbete. Renarna, som redan en stund förut visat si^
uttröttade, i det den ena efter den andra lade sig, ledo svårt. Det gick
dock framåt, och sedan vi en gång kommit upp på det kala,
moss-beklädda berget, funno vi terrängen utmärkt. Emellertid voro nu
renarnas krafter alldeles uttömda, hvarför vi måste slå läger på östra
sluttningen af berget. Den andra dagsmarschen var sålunda till*
ryggalagd.
Vår lägerplats var väl vald. Den låg öppen för vinden,
hvari-genom myggen hölls aflägsnad, oph lemnade dessutom från sin
dominerande plats på bergets högsta platå en fri utsikt öfver bergsträckor,
talrika småsjöar, vidsträckta björkskogar och ofantliga myrar. Efter
fyra timmars hvila gingo Scherseth och jag ut på jakt. Talrikt
förekom en stor grå fogel med lång näbb, hvilken än skriade på någon
sten, än anställde hetsjakt efter smärre fåglar; det var, såsom vi senare
funno, storlabben (Lestris pomarina). Här och där klagade en vipa,
posterad på en tufva, stundom syntes någon annan vadare locka sin
maka, men några matnyttiga fåglar kunde vi ej anträffa. Vid
återkomsten till lägret gafs order om uppbrott. Klockan var då omkring
nio på aftonen. Vi gingo utför den sluttning, hvarpå vi lägrat,
öfver-vadade några mindre kärr och kommo »slutligen till ett näs mellan
tvenne sjöar. Här måste vi fram, såvida vi ej ville kringgå en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
