Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi skrämde upp den ena ripan efter den andra. På bergets högsta
delar, dit granskogen ej mäktade komma, var utsikten makalös: ett
vidsträckt land med tallösa sjöar och stora myrar, omvexlande med
grönskande skogar af björk och gran, här och där en mörk och
dyster berg* eller fjällsträckning. Från öfversta toppen blickade vi ned
mot den stera Tjuisjaur, som på tvenne sidor omslöt berget, och
där-bakom lågo delvis snöklädda fjäll, hvilka skilja Tjuisjaur från den än
större Lu*jaur. Efter att några ögonblick hafva njutit af den
hänförande utsikten begynte vi nedstigningen på motsatta sidan, varseblefvo
därunder en tjäder, flera ripor, en räf och en ren, som nyfiket följde
oss på afstånd, och slogo slutligen läger på ett näs mellan tvenne sjöar.
Det var under synnerligen glad och munter sinnesstämning, som
vi denna gång gjorde balt. Ty en frisk vind, som kom från de
närliggande fjällen, höll myggen borta. Scherseth begagnade tillfallet att
tvätta åtskilliga kläder, och Andreas, expeditionens nyutnämnde kock
— en utmärkelse för den skicklighet han ådagalagt vid anrättandet af
en fågel föregående dag — lät kokkärlen undergå en grundlig
rengöring. Stämningen var den bästa, och efter slutadt arbete höll
Parfenti en längre föreläsning öfver sitt modersmål.
Efter en stärkande sömn bröto vi upp klockan sex på aftonen,
följande venstra stranden af den sjö, vid hvilken vi lägrat. Marschen
fortsattes genom skogar och myrar, tills vi strax före midnatt kommo
till ett öfvergifvet, förfallet hus med tvenne likaledes förfallna gammer;
hvad som blifvit af invånarna eller huru länge stugan stått tom,
visste Parfenti lika litet som vi. Därefter fortsatte vi till den stora
elfven Tjuisjok, ett stycke nedom dess utflöde ur den ännu
fullkomligt outforskade Tjuisjaur. I elfven funno vi en gammal båt,
förmodligen tillhörande dem, som lefvat i den öfvergifna kojan, och lyckades
efter några timmars arbete få den så pass brukbar, att vi kunde skeppa
oss öfver. Medan renarna, hvilka simmande förts öfver, torkade sina
pelsar, anrättade kocken en enkel måltid, hvilken under tystnad
intogs, , där vi sutto i halfskymningen på stranden af den forsande
elfven. Det var ett högstämdt och hänförande landskap, som utbredde
sig inför våra ögon i midnattens sena timme. I norr den mörka,
dystra granskogen, sådan man endast i norden kan få se den, och
där-bakom en af den nedgående solens strålar glödande himmel; i söder
Tjuisjaurs yidsträckta vattenyta, som speglade strändernas högresta
furor, och vid dess aflägsnaste del fjäll, som begränsade horisonten.
Tjuisjok är gränsflod mellan Kildinsk-distriktet och
Lovoserski-distriktet, hvilket sistnämnda vi nu beträdde. Parfenti, hvilken såsom v
ung i alla riktningar genomkorsat Kildinsk-distriktet i sin lätta ackia,
var här fullkomligt främmande. Kompassen blef därför vår enda väg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
