Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visare, och med denna i hand fortsattes tåget på andra sidan elfven.
Det första, som föste vår uppmärksamhet, var mängden af renspår,
som i alla riktningar korsade hvarandra och ofta bildade verkliga
upptrampade vägar. Ett annat anmärkningsvärdt drag var de
ofantliga hvitmossesträckorna, så bländande hvita och rena, att de sågo
ut att vara betäckta med snö. Här gick det också ypperligt att komma
fram, men fram på morgonen ändrades landskapets utseende. Den
glesa tallskogen med sin torra mossvegetation ersattes af tät och
reslig granskog med djupa skogskärr här och hvar. Här fastnade
renarnas bördor och tåg oupphörligt i de täta snåren, och då djuren
försökte klara sig, trasslade de än värre in sig. Småningom började
marken höja sig, och omsider voro vi uppe på spetsen af ett berg,
från hvars nästan skogfria topp riktningen för den närmaste marschen
kunde bestämmas. Parfenti föreslog, att renarna skulle få några
timmars hvila, och jag var ej ohågad för förslaget, men då vi funno, att
myggen, trots det att vinden spelade öfver berget, infann sig i
kolossala massor, afstodo vi från försöket och fortsatte marschen nedför på
andra sidan. Solen steg emellertid allt högre, och med den tilltagande
hettan höllo myggorna jämna steg. Då vi vid femtiden på morgonen
genom en glesnande skog kommo ut på en mindre myr, voro renarnas
krafter alldeles uttömda. Myggsvärmen, som öfverallt under vägen
erhållit förstärkningar, följde oss som en tät sky, och för att ej bli lef*
vande uppätna beslöto vi att göra halt vid en liten bäck och söka
skydd. Hastigt blef tältet uppsatt, men knappt var den hvita duken
utvecklad, förr än den färgades mörkbrun, och stack man in hufvudet
genom tältdörren kunde man tro sig förflyttad till en bikupa, hvars
invånare just förberedde en väldig svärmning. Stönande kastade
sig de stackars renarna på marken, och hade ej våra starka tåg
hindrat dem, så hade de nog, så fort deras ben förmått bära dem, sökt
uppnå gästvänligare trakter och för mygg mera fredade kamrater. Så
snart tältet blifvit uppsatt, upptändes i en halfcirkel rundt om detta
bolmande eldar, och innanför denna brinnande mur fördes djuren,
hvilka väl tycktes förstå ändamålet med detta förfarande. Snart var
också fienden på full reträtt, och äfven från tältets inre förjagades de
objudna gästerna medelst ett fat brinnande sur mossa. Sedan vi
sålunda något så när befriat oss från våra plågoandar — att ett
tjugutal stannade qvar, generade oss föga — kokades en gryta ärter till
qvällsvard eller frukost, om man så vill, och vi njöto en välbehöflig
hvila.
Följande dag, den 23 juli, vadade vi utan svårighet öfver den
myr, på hvilken vi öfvernattat, och började därpå stiga upp på ett
tämligen högt berg, hvarifrån vi hade utsikt åt alla håll och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
