Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skjuts ‘ till pogoeten. Vi bröto sålunda upp, nådde inom kort
sjöstranden och voro därmed komna till hjärtat af den vidsträckta Kolar
halfön. Som bromsar och myggor i stor massa ansatte renarna, fick
Parfenti stanna kvar för att sköta om dem.; vi andra åter inskeppade
oss i den rymliga båt, som de bägge nyankomna lapparna medfört från
deras på en ö belägna hydda. Vi voro inom kort där, men vågade
ej gå i land, förr än de fruktansvärda hundarna blifvit bundna.
Därefter hade man att helsa på de båda lapparnas talrika familjer —
14 personer, om jag ej. misstager mig — dch så bar det af in i kåtan,
där vi en stund återhemtade oss efter att under 16 dagar ständigt
hafva utgjort föda åt de i milliontal förekommande myggorna. Sedan
vi nöjaktigt redogjort för hvilka vi voro och hvart vi ämnade oss,
be-gåfvo vi oss till vårt tält, som under tiden blifvit uppsatt och intogo
där en mycket efterlängtad måltid af fisk, hvarefter vi började undei>
handla med lapparna angående proviant och skjutsning till pogosten,
där vi beslutaf invänta samtliga Lovoserski-lappar, hvilka inom kort
skulle samlas för att fira en kyrklig högtid, ty redan nu märkte vi huru
svårt det skulle blifva att få nytt folk. Lapparna visade sig emellertid
ha föga begrepp om penningars värde; de begärde bland annat fem
rubel för skjutsning till den endast 20 verst afiägsna pogosten. Vi
tillbakavisade med bestämdhet detta anbud och började tala om
lagen, ispravniken, guvernören och det straff, som säkert skulle drabba
den, som begärde för hög betalning; de blefvo då spakare, hvarefter
vi köpte proviant, hufvudsakligen torkad sik och mjöl, åt oss själfva
och den återvändande lappen1. Med dessa varor begåfvo vi oss
öfver till fastlandet, gjorde upp med vår vägvisare (han erhöll enligt
Öfverenskommelse 40 rubel och en ren), försågo honom med fisk, mjöl,
salt, te och socker samt togo farväl af honom och renarna, hvilka vi
äfven återsände till Kola för att där framdeles säljas. De stackars
djuren voro nämligen i ett sådant tillstånd, att lapparna ej ville
betala något för dem, men lemnade åt sig själfva skulle de med tiden
nog åter få hull. Återkomna till lappens ö gingo vi inom kort till hvila.
Regn, blåst och strömmar; af vatten, som samlade sig i tältet,
väckte oss på morgonen från en orolig slummer, störd af de aldrig
hvilande myggorna. Då ovädret fram på eftermiddagen saktade af,
blefvo vi vid femtiden skjutsade till pogosten mot en öfverenskommen
summa af två rubel. Stränderna af Lu-jaur, liksom de talrika, täcka
holmarna, äro för det mesta beklädda med björkskog. Till följd af
långa utskjutande uddar fingo vi göra en mängd omvägar, kommo
stundom ut på stora fjärdar, där den ännu rådande starka blåsten
1 Andreas skulle enligt öfverenskommelse äfven återvända, men till all lycka
förmådde jag öfvertala honom att medfölja till resans slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
