- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 11 (1891) /
56

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de nu kunde gä och öfverlägga sinsemellan, ty om något sä orimligt
pris kunde det icke bli fräga, och hvad renarna beträffade, kunde
mycket väl hans bröder ätaga sig deras vård. Därmed afbrötos
underhandlingarna för tillfället.

Dagen efter detta tumultuariska möte kallade jag hela pogostens
manliga befolkning tillsamman, och med hög röst upplästes för dem
de officiella dokumenten. Detta gjorde i början god verkan, men s&
kom en spefågel att framkasta den misstanken, att våra papper kunde
vara skrifna af oss själfva, eller att, då ingen kunde kontrollera dem,
de ej innehöllo hvad som lästes upp, och häri instämde hela
församlingen. Ett förslag att sända en deputation till ispravniken vann
lifligt bifall. Denna deputation skulle behöfva minst en månad; den
skulle således ej vara tillbaka, förrän hösten redan inträdt, och därmed
alla kommunikationer mellan halfön och den öfriga världen upphört.
Den måste således förekom mas. Jag förklarade, att order från
inrikesministeriet vore detsamma, som om kejsaren själf utfärdat dem,
frågade om de erkände sig vara tsarens undersåtar och bad att få
anteckna dem, som vägrade lyda en kejserlig befallning. Stor rörelse
uppstod. Alla ville vara tsarens lydiga tjenare, men de förklarade
enstämmigt, att kejsaren aldrig skulle utfärdat en dylik order, om
han visste, huru det stod till i denna aflagsna landsände, hvarom han
nog ej hade en aning, och sade, att kejsaren hellre finge taga deras
hufvud, än de ville följa med oss. — »Ske eder efter eder egen dom
och önskan», inföll jag, »ty märken väl, att man väntar oss i
Arohan-gelsk till viss dag, och att militär sannolikt skall utsändas till vår
hjälp, om vi ej inom den tiden äro ankomna dit.» Denna invändning
gjorde verkan; de goda Lovoserskilapparna begärde betänketid, och
sådan beviljades till eftermiddagen samma dag. Då vi åter träffades
sade de, att den tredje brodern, som kände vägen, lofvat att tillika
med en annan lapp åtfölja oss mot 2 rubel om dagen, men ej ända
fram till Kusomen, utan endast till »Storelfven», d. v. s. till det ställe,
där Panaelfven utgår ur öfre Panoser o. Då de försäkrade, att vi sedan
ledigt kunde reda oss själfva, gingo vi in £>å detta förslag och beslöto
oss i samråd med lapparna för följande resplan: En så lätt båt som
möjligt inkopes, i denna fardas vi öfver Dovosero mot sjöns södra
strand till den lilla älfven Seggjok, som följes till sin källa; härifrån
drages båten öfver land till Panaelfvens källa, hvarefter denna elf,
som redan vid Panosero (7 verst från källan) blir segelbar, följes till
Varsugaelfven, på hvilken vi segla ned till Kusomen. Detta program
tilltalade oss på det högsta; vi gladde oss öfver att det nu ändtligen
skulle bli slut på det evinnerliga plumsandet i kärren. Beträffande
båtdragningen bekj*nrade den oss föga — vi skulle ju bli fem man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1891/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free