Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi alldeles farska björnspår och strax därpå talrika renspår. På
återvägen plockade vi våra hattar fulla af hjortron. Från Seggjaur gick
elfven stor och bred, ehuru den fortfarande rann mot Lu-jaur, och
vi således hade strömmen emot oss. Vi färdades nu genom en
utmärkt vacker trakt. De lummiga björkarna hängde behagfullt ned
Öfver det lugna vattnet. Vid en svängning af vattendraget fingo vi
sikte pfi mynningen af en nästan igenvuxen biflod. Båten stannade,
lapparna yttrade några ord mellan sig och sade därpå till Schereeth,
att vi måste följa den smalare elfven. Årorna lades in, och i stället
började vi staka oss fram. På detta sätt gledo vi framåt timme
efter timme; elfven tillät båten nätt och jämnt att komma fram, vid
flera tillfallen dock med stora svårigheter. Upprepade gånger måste vi
färdas under kullblåsta trädstammar, hvilka lågo så nära vattnet, att
alla man fingo lägga sig på båtens botten; vid andra tillfällen åter
lågo träden i vattenbrynet, och då måste vi hugga af dem på tvenne
ställen för att komma fram. Vi hade nu fjället Kamerup med dess
fortsättning Kiveipahains på venster hand och Jektagi till höger,
hvardera resande sig till ungefar 1000 fots höjd öfver hafvet. Mot
aftonen fingo vi sikte på en svan, som det dock var omöjligt att förfölja
öfver den vattendränkta mark, som allestädes omgaf elfven. Först
mot midnatt funno vi en plats så torr, att vi kunde slå upp tältet.
Som det nu hade blifvit ganska mörkt om nätterna, helst då det
såsom vid detta tillfälle var mulet, uppgjordes en väldig stockeld för
att hålla björnar och vargar på afstånd. Jag hade ett par dagar
förut skadat mig lindrigt i högra handen, men ej fäst något afseende
därvid; emellertid hade svullnad och inflammation inställt sig, och det
började blifva ganska besvärligt att föra pennan.
Kocken väckte oss redan kl. 5 följande morgon med teet,
tilla-gadt af de torkade Ledumblad, som vi köpt af Jefim. Den
mödosamma stakningen fortsattes, och slutligen kommo vi till en liten sjö,
Viljisjaur, vid hvars bortre ände vi lade i land för att koka. Folk
utskickades för att utröna, om den från sjön fortsättande smala och
igenvuxna elfven vore farbar, eller om det vore lämpligare att draga
båten öfver land. Denna rekognoscering visade, att det var alldeles
omöjligt att draga båten öfver land, men att den smala elfven
möjligen skulle kunna forceras med yxans tillhjälp. Skridt för skridt
tågade vi framåt enligt följande arbetsfördelning: främst gingo de bägge
lapparna och nedhöggo med hvar sin yxa videbuskarna på hvardera
sidan af elfven, så kom Andreas dragande i fören af båten och
slutligen Scherseth och jag skjutande på vid hvardera sidan. På flera
ställen lågo grofva stockar tvärs Öfver elfven, hvilka vi måste hugga
ned, och en gång måste vi draga upp båten och skjuta honom några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
