Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundra famnar öfver land för att undgå fyra strax efter hvarandra
liggande träd. Upprepade gånger funno vi vattnet så djupt, att det räckte
oss till midjan. Då aftonen nalkades, hade vi knappast tillryggalagt
två verst, men kände oss så uttröttade, som om vi gått tjugu. Att
vi funno en torr lägerplats var en ren tur, ty långs detta förskräckliga
vattendrag bestå stränderna af idel vattendränkt mark.
Förmiddagen den 10 augusti åtgick för att uppnå en myr,
genom hvilken elfven flöt, men där blef farleden bättre, så att yxan
fick hvila och stakningsstörarna kunde begagnas. 1 myren var det
godt om fågel, särskildt ripor, hvaraf jag sköt några, och min ny
för-värfvade, årsgamla hund — ett minne af den vänlige Jeflm —
lyckades öfverrumpla och till mig framlemna ännu en sådan. Stundom
lyBte marken alldeles röd af hjortron, hvarför vi vid ett tillfälle gjorde
halt och plockade litet af dessa förträffliga bär. Kort efter denna
rast stannade vi och kokade middag af de nyss skjutna fåglarna. Så
bar det åter af, men knappt var myren till ända, förr än elfven å nyo
befanns vara alldeles igenvuxen. Plötsligt varseblefvo vi vid en liten
utvidgning af densamma en stor svan, och inom kort hade jag sändt
det stolta djuret en hagelsvärm. Fågeln kastade sig in i den höga
videskogen, men att hoppa ur båten och i vattnet efter honom var
snart gjordt, och efter ett nytt skott medfördes fågeln som byte. Den
lyckliga utgången upplifvade enhvar, och videbuskarna föllo hastigt
för yxslagen. Några timmar senare fingo vi på högra sidan af elfven
sikte på en vildren, hvilken vi under betäckning af de höga
videbuskarna lyckhdes nalkas inom skotthåll. Härigenom fingo vi en
ganska välkommen tillökning i vårt från Lu-jaur medförda matförråd,
som redan började lida mot slutet. För lapparnas vana händer låg
det matnyttiga köttet snart i båten, och vi fortsatte öfver två små
vatten, vid hvilkas andra ände vi gjorde halt och togo nattqvarter,
sedan största delen af bagaget burits till eh annan, en half verst
afläg-sen sjö, Suervjaur, dit vi också samma afton drogo båten öfver land.
Vid lägerplatsen förekommo ett slags små mygg så talrikt, att man knap*
kunde andas, utan att insupa hundratal af dem. Aftonmåltiden,
som intogs i ett moln af rök, bestod af kokadt renkött, hvaraf en
hvar hade rätt att äta så mycket han ville. Utan att jag lagt märke
därtill hade lapparnå i ett knyte medfört renens’tarmar och öfriga
inelfvor; tre grytor häraf utgjorde deras kalas.
Den 11 aug. rodde vi öfver Suervjaur, och därpå förestod den
värsta och längsta af alla våra båtdragningar, nämligen öfver till
Ott-koljaur. Därtill åtgick större delen af dagen, ty marken, hvaröfver
båten skulle dragas, utgjordes till större delen af myrar, hvari både
vi och båt höllo på att fastna. Därtill kom, att landet höjde sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
