Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket var till mycket besvär, men vi fingo detta till godo, sedan vi
n&tt åsens höjdpunkt, ty då sänkte sig marken åter i en jämn
sluttning mot Ottkoljaur. Vi hade nu passerat vattendelaren mellan
Lu-jaurs tillflöden och de floder, som rinna mot Hvita hafvet.’ Alla
elfvar, som vi vidare skulle komma att färdas på, runno således åt
det håll vi ämnade oss, och detta borde befordra resans hastighet.
Sedan vi färdats öfver den ej obetydliga Ottkoljaur, drogo vi båten
två verst genom dess afloppså, ett smalt slingrande dike med mycket
grundt vatten, som slutligen förde oss till Pana-elfven, dit vi sent på
aftonen anlände efter att i tvenne omgångar hafva hemtat det
qvar-lemnade bagaget, en manöver, som vi måst upprepa vid alla de
föregående båtdragningarna. I en skogsbacke invid elfven slogs läger.
Den 12 aug. hade vi alltså hunnit till öppet vatten. Huru
härligt att betrakta den lugna elfven, hvilket behag att jämföra
densamma med de »diken», genom hvilka vi förut så mödosamt släpat
oss fram! Har togo vi farväl af de käcka och raska lapparna och
gåfvo dem den öfverenskomna betalningen jämte ett intyg om att vi
blifvit förda till »Storelfven» eller så långt att vi godt skulle kunna
reda oss själfva. Undertecknandet af detta papper var det sista,
hvar-till min högra hand på lång tid kunde användas. »Storelfven» var
visserligen ej så stor — något mer än två båtlängder bred — men vi
hade svängrum för årorna och tillräckligt djup. Nu hade vi också
strömmen med oss och sköto därför en ganska god fart. På bägge
stränderna växte rikligt med vide, och den omgifvande trakten var
vatten-dränkt, men längre bort var högre terräng, och där växte barrskog.
Efter några timmar voro vi i en liten sjö, och kort därpå blef elfven
öfver femtio meter bred på långa sträckor och så djup, att man
stundtals ej kunde se dess botten, ehuru den klara middagssolens strålar
föllo rakt på vattenytan. På bägge sidor växte en prunkande löfskog.
Träden hängde behagfullt sina kronor ned öfver vattnet; tidt och
ofta syntes en sidensvans kretsa öfver elfven eller flyga från träd till
träd. Skogsvegetationen var mångenstädes storartadt yppig. På ett
par ställen passerade vi genom verkliga löfportar; ingenstädes funnos
sådana afspärrningar, som vi under de föregående dagarna haft att
genombryta. Snart kommo vi in på ett långsträckt vatten, som vi
funno vara öfre Panosero. På venstra stranden sågos tvenne kors,
uppresta af lapparna, hvilka enligt Mikals utsago vissa år vistas här
en tid på våren för att fiska. Panoseros omgifningar hade för öfrigt
intet säreget att bjuda på. På venstra sidan och i sydost (sjön sträcker
sig från nordvest till sydost) var marken högländt med barrskog; på
högra sidan växte öfvervägande löfskog på vattendränkt terräng. Från
Panosero, så hade lapparna berättat, utgick Panaelfven stor, bred och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
