Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af en glaciertunga eller huru därmed i öfrigt förhåller sig, kan jag ej
säga. Därtill fordras en noggrann undersökning af den pmgifvande
terrängen. Leran är till färgen rödbrun och ej blott tydligt skiktad,
utan äfven hvarfvig på grund af olikfärgade band. Somliga lager voro
mycket tunnskiktade med sandränder. För sammanhangets skull må
nämnas, att de organiska lemningarna härrörde ur de öfversta lagren
till ungefär 1,5 meters djup. Herr v. Boguslawski hade nämligen
följande dag ombesörjt, att en grop upptogs, hvarvid det visade sig, att
lerans mäktighet var 3,6 meter. I de undre lagren fann jag inga
organiska lemningar, men däremot erhöll jag ett ännu ej närmare
undersökt Salix-blad af aflång form, äfven detta från de öfre lagren.
Under leran vidtog sand och grus med glatta och polerade stenar,
antagligen en något omlagrad morän. Det var stor skada, att bladen
i denna lera voro upplösta, emedan den annars vid slamning utan
tvifvel skulle gifvit en rik skörd.
Från Samhof reste vi till Kinzli, beläget ungefär. 7 verst från
Hellenorm åt samma håll som Samhof. När krögaren på stället,
Eisekschmidt, erfor att vi sökte efter lera, visade han oss ett par ställen,
där sådan förekommer under torf, ehuru ej blottad till tillräckligt
djup. Han lät vidare en karl gå ned till midjan i vattnet i den
förbiflytande bäcken för att upphemta prof af ett lerlager från dennas
botten, hvilket han visste där förekomma. De uppkastade profven
liknade i hög grad den glaciala sötvattensleran, men det var nu så
mörkt, att de ej kunde undersökas, utan de flngo ligga och torka för
att sedermera slammas.
Den 26 besökte vi Heiligensee samt äfven å nyo Samhof, såsom
ofvan är antydt. J närheten af Heiligensee fanns högt uppe på en
höjd en lera liknande Samhofs och äfven här använd till tegel, men
hvarken djur- eller växtlemningar blefvo funna i densamma. Följande
dag företog jag slamning af profven från Kinzli, och då jag i denna
berättelse hittills ej nämnt något om det sätt, hvarpå siamningen
ut-föres, torde detta i förbigående böra anföras. Man låter helt enkelt
ieran torka öch lägger den därpå i vatten på ett fint nät af
mässingstråd. Då leran nu upptager vatten, faller den sönder till slam, detta
går genom maskorna i nätet, medan blad, grenar, djurlemningar,
gruskorn o. 8. v. blifva liggande på detsamma. De upptagas därifrån med
en pensel och transporteras bäst i profrör eller opodeldokflaskor, fyllda
med vatten, som blifvit försatt med något sprit. Vid slamning på
detta sätt, hvilken metod jag använde redan vintern 1870—71, må
man dock vara ytterst varsam, så att man ej äfven erhåller frön af recenta
växter, som fastnat på leran, då denna lagts på marken, eller som
funnits i lergropens vatten, lakttages denna försiktighet, så är metoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
