Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid lär dock firman Stantien & Becker, trygg af sitt monopol i
Ost-preussen, äfven hafva börjat bearbeta sin råbernsten och är sälunda
konkurrent till sina egna afnämare, hvilka ej betrakta företaget med
särdeles blida ögon.
Från Palmnicken reste vi med vagn till Samlands norra kust vid
Gross Kuhren. På vägen dit sågs en torfmosse, hvars torf var
genom-gräfd, så att den underliggande gyttjan blottats. I denna gyttjas
tillgängliga lager träffades inga arktiska växter, men jag antager att
sådana skulle funnits vare sig i gyttjans undre lager eller i den
underliggande leran, om vi här haft tillfälle att låta utföra en större
gräf-ning, hvilket dock ej nu var möjligt. Vid Gross Kuhren var en
vacker kustprofil blottad, där de tertiära lagren gå i dagen, betäckta af
krosstenslera, hvilken genom erosionen ställvis framstod såsom höga
fristående pelare. Här voro block af karakteristiska skandinaviska
bergarter allmänna, såsom block af ålandsporfyr, ålandsgranit,
dalasandsten, »östersjökalk* (från hafsbottnen utanför Gefle), glimmerskiffer
med granater från högfjällen o. s. v. Från Gross Kuhren fortsatte vi
långs Samlandets norra kustplatå med härlig utsikt öfver Östersjön
till Rauschen, där de tertiära växtförande lager äro blottade, hvilka
lemnat materialen till Heers »Miocäne baltische Flora*. ■ Tiden
med-gaf dock nu ej någon närmare undersökning af desamma, utan
återvände vi med postvagnen till Königsberg.
Efter att hafva besett Stantiens och Beckers förut omnämnda
bern-stensmuseum reste vi på aftonen den 9 juli med järnväg från
Königsberg till Marienburg. Professor Jektzsch antog nämligen, att man
vid en därstädes under byggnad varande ny järnväg skulle hafva
utsikt att träffa lämpliga genomskärningar genom de i dessa trakter
så ytterst allmänna alluvialbäckena. Då vi den 10 på morgonen i
vagn reste ut till järnvägen, var vädret*regnigt och föga lofvande,
men under dagens lopp blef det bättre och slutligen soligt och vackert.
Genomskärningarna vid järnvägen gåfvo emellertid intet utbyte, ty
de därstädes blottade alluvialbildningarna hörde till hvad jag kallat
den sterila typen och irinehöllo hvarken växt- eller djurlemningar. Då
vi derefter fortsatte vår fård med vagnen, syntes i närheten af Schroop
i Kreis Stuhm, Westpreussen, något lera uppkastad från en håla vid
en liten torfjordsafiagring. Då vi anländt till stället, föreföll mig
lokalen särdeles lämplig, och ehuru vi ej kunde finna, några blad i de
tillgängliga lerlagren, föreslog jag att vi skulle låta taga upp en grop
här, hellre än att fortsätta det ovissa sökandet efter tilläfventyrs redan
blottlagda profiler. Professor Jentzsch utverkade af egaren tillstånd
till gräfningens företagande och lyckades äfven erhålla en arbetare till
dess utförande. Denne hade ej gräft särdeles djupt förrän jag i de upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
