Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under den förflutna sommaren endast tvenne fyndorter för arktiska
växter i länderna söder om Östersjön, medan man öster om densamma
icke hade sig nägon enda förekomst bekant. De bftda afsedda
fyndorterna voro Oertzenhof och Neetzka i östra Mecklenburg, uppdagade
af mig, den förra 1872, den senare 1880. Till dessa kan dock
sannolikt äfven fogas den af Berendt angifna förekomsten af Hypnum
tur-gescens vid Kurische Nehrung.
Genom sommarens forskningar hafva öster om Östersjön de
arktiska växternas förekomst pä följande sju ställen blifvit konstaterad:
Kunda i Estland; Samhof och Kindi på Hellenorms egor samt Pingo
och Wieratz vid Fellin i Livland; Stutschmo och ännu ett ställe vid Rjes*
hiza i guvernementet Vitebsk. Söder om Östersjön tillkomma följande
trenne fyndorter: Schroop i Kreis Stuhm, Westpreussen; Krampkewitzer
Seef Kreis Lauenburg, Pommern; Nantrow nära järnvägsstationen
Te-scbow i Mecklenburg. Sydvest om Östersjön, hvarifr&n man förut icke
haft någon kännedom om de arktiska växternas förekomst, äro de nu
funna vid Projensdorf vester om Holtenau i Schleswig Holstein.
Från Finska viken till Nord-Östersjökanalen är
Östersjön sålunda omgifven af en serie fyndorter, som
tillräckligt bevisa, att hela detta område en gång varit betäckt af
den arktiska vegetationen. Man kan ej längre säga, att de
arktiska växtlemningarnas förekomst här är att anse såsom undantag, ty
de förekomma i en bestämd geologisk formation, hvilken visserligen
såsom svårtillgänglig ej är så lätt att undersöka. Men formationen
finnes allestädes, och de inhemska forskarne såväl i Tyskland som
Ryssland hafva här ett tacksamt falt för fortsatta undersökningar1.
På kartan sid. 146 har jag för bättre öfversikts skull utmärkt
förekomsterna för de arktiska växtlemningarna och får hvad siffrorna
angår hänvisa till den vidstående förklaringen samt till den öfversikt
som lemnats i inledningen sid. 117. Såsom af kartan synes Uro
fyndorterna, om man frånser England, belägna tämligen långt innanför
den skandinaviska inlandsisens gräns, och man kunde därför
ifrågasätta, huruvida de gjorda fynden bevisa, att isens kant, äfven när den
nådde längst mot söder, var omgifven af den arktiska vegetationen.
Enligt min mening kan härom ej det minsta tvifvel föreligga. Ty
när isen hade sin största utbredning hade naturligtvis det glaciala
klimatet, för att använda detta uttryck, nått sin höjdpunkt. Isens af-
1 Vid dessa hastigt utförda arbeten har jag naturligtvis ej kunnat särskilja
de moränbildningar, på hvilka de glaciala sötvattenslerorna hvila, med hänsyn till
samhörigheten med den stora nedisningen eller de baltiska isströramarna o. s. v.
Äfven detta tillkommer de inhemske forskarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
