- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 11 (1891) /
148

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Notiser.

De stora vattenfallen i det inre af Labrador. Sistlidne sommar
utrustades från Bowdoin College en vetenskaplig expedition for att
undersöka huru det *förhölle sig med förekomsten af vissa stora vattenfall å
Labrador, hvarom rykten då och då förnummits.

Expeditionen återkom den 11 sept. till Hawkesbury, C. B.,
ombord å skonerten Julia Decker. Resultaten af expeditionen hafva vida
öfverträffat förhoppningarna. De stora fallen upptäcktes och
fotograferades, och om de än icke äro så stora, som ryktet förmält, lära de dock
vara mycket praktfulla. Hela höjden af fallen är 500 fot, delad i ett
fall på 200 fot samt sex forsar och strömmar, vexlande från 100 till 25
fot i höjd.

Expeditionen, bestående af fyra personer, alla graduerade vid nämnda
College, och under ledning af Austin Cary, lemnade sin skonert i
Ha-miltonbukten söndagen den 26 juli 1891. Den medförde två båtar och
var försedd med de bästa instrument för höjd- Och distansmätning m. m.

Den s augusti hade man framträngt å Hamilton- eller
Aschwampi-floden förbi sjön Waminikapou och kommit fem mil längre än mr Holme
år 1887. Här måste emellertid en af deltagarna återvända till följd
af ett armbrott; han åtföljdes af en annan och kom till Rigolet1 den 21.
augusti.

Herrar Cary och Cole framträngde vidare mot fallen, som berättats
vara belägna ungefär 50 mil längre bort. De måste snart lemna båten,
då strömmen var för stark, och fortsätta till fots. Resan gick nu
långsamt, ty skogen var mycket tät, hvarjämte oerhörda massor af mygg och
flugor gjorde vandringen nästan outhärdlig. Fallen lågo längre bort än
man trott, men den 13 augusti förnummo emellertid de resande ett
väldigt brus. Deras proviant var nu i det närmaste slut, men de ströfvade
modigt upp på »den inre högplatån».

När de nalkades fallen, tedde sig en praktfull syn. Skummet, som
var synligt 20 mil från fallen, steg som en sky mot höjden, och den fasta
klippan darrade märkbart.

Nedanför fallen flyter vattnet genom en cafion, hvilkens sidor äro
omkr. 500 fot höga och tätt skogbevuxna på toppen. Genom denna
cafion ilar vattnet med fruktansvärd fart. Fallens höjd hade dock af
ryktet öfverdrifvits, ty, ehuru storartadt sköna, mäter såsom nämndt
det lodräta fallet endast 200 fot, men hela höjden ökas genom forsarna
till 500.

Ofvan fallen är flodens bredd 500 yards, men bredden minskas mot
fallen, så att den endast är ’50 yards, då floden störtar genom forsarna
ned i den trånga rännan därunder.

Mr Cole nedsteg till foten af fallen och lyckades taga goda
fotografler af desamma.

1 En Hudsonbay pelskompaniets station vid Hamiltonbukten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1891/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free