Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det uppehåll af omkring en vecka, som Ceres skulle göra vid
Egedesminde, besöka Sarkardlek-ön och Manetsok.
Emedan de äldre grönländarna begifvit sig ut pä fångst, fick jag
genom koloni bestyraren Knuthsens bemedling hyra tre små sexton*
åriga grönländare till roddare under den nu beslutade båtfärden. Jag
begaf mig ut med dem, jämte herr Holm, följande dag. Sedan en
längre omväg till följd af vinterisen tagits omkring en Ö, anlände vi
öfver ett större område öppet vatten till Sarkardlek-öns norra strand
och rodde in med båten uti en smal vik, i hvilkens inre vinteris af
en meters tjocklek ännu låg kvar. Jag ansåg denna plats lämplig
till utgångspunkt för mina exkursioner under de närmaste dagarna,
och uppsatte därför här ett af Geologiska byråns tält, som jag för
ändamålet medfört.
Grönländarna voro icke alltid så trefliga att hafva till roddare:
än höllo de upp med att ro för en stund, än försökte de en tid bortåt
att blott sänka åran utan att ro, o. s. v. Vi hade åtskilligt besvär
med att få dem att lyda, då vi icke förstodo deras språk.
Kolonibestyrer Knuthsen hade välvilligt skänkt oss kamikker för
våra vandringar, hvilka mjuka skoplagg dock på stenig mark mycket
fort uppsletos. De följande dagarna voro vi ute på ströftåg på ön och
funno därunder på mot söder vända bergssluttningar flera
blommande växter, såsom Dryas, Salix m. fl. Dessutom hemfördes nästan
fivarje gång en mängd ägg, mest af tärnor.
Den 18 juni begåfvo vi oss af i vår lilla båt för att uppnå en
plats, hvarifrån vi kunde bestiga det högsta berget, som syntes i
omnejden. Det kunde väl vara omkring 150 meter högt, men på sina
ställen var det ytterst brant, och vi behöfde därför icke mindre än tre
kvarts timme för att komma upp.
På toppen låg dimma, så att vi åter måste vandra ned ett stycke
för att kunna se något af det omkringliggande landet. Utom den
90 km. aflägsna Disko, syntes äfven landet långt söder ut, hvilket
dock erbjöd föga omvexling. När vi på återvägen hade nått fram
till den vik, där vårt tält stod uppspändt, beslöt jag mig för att gifva
mig in uti den snart alldeles sönderfrätta vinterisen för att nå till
en liten ö, där vi hoppades finna fågel och ägg. Som vi hade
medvind, kommo vi ganska lätt in uti isen, men när båten begynte knaka
af isstyckenas tryck, började grönländarna att blifva oroliga och rodde
hit och dit, hvilket hade till följd, att jag måste ge upp försöket att
komma i land på ön. Men när vi nu skulle ut igen, trängde isen
ännu mera på än förut, rodret knäcktes, och grönländarna blefvo
ännu räddare. Vi hade all möda att staka båten ut ur isen.
Den 19 begåfvo vi oss på återväg till Egedesminde och kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
