Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delvis brutit upp, hade man intet som helst meddelande frän de några
mil frän Uperm vik belägna nordligaste handelsplatserna. Man kan
lätt tänka sig, huru liten utsikt det alltså var att få folket att deltaga
i en längre båtfärd, vid hvilken man till följd af den korta tiden
måste anstränga sig till det yttersta. Men ännu en annan sak var
mycket betänklig för min båtresa norr ut. Kapten Bonde, som måste
segla hem med Ceres så fort ur- och ilastningen var verkställd, påstod,
att nästan intet fans att föra hem, och att fartyget således kunde gå
ifrån Proven, hvilket det sedermera skulle anlöpa, redan en och en
half vecka därefter. Jag fick dock efter åtskilligt parlamenterande
afgångsdagen frän Proven utsatt till den 15 juli på morgonen. Man
kunde tycka, att jag bort göra mig oberoende af Ceres genom att
fara med roddbåt från Proven förbi Svartenhooks halfö till en af
kolonierna Omenak eller Godhavn. Men under det nu rådande
sjukliga tillståndet i Upemivik och Pröven var det icke tänkbart att få
någon grönländare att ro en så lång sträcka, så mycket mer som man
hitintills endast en gång vågat en sådan färd; vägen måste nämligen
tagas ut till hafs för att kringgå den lodrätt ned i hafvet stupande
Svartenhooks halfö. Jag hade visserligen fått underrättelse om att
amerikanen mr Peary skulle komma upp till Grönland med en
hval-ångare. Men då ingen öfverenskommelse var träffad, vågade jag icke
lita på att med den kunna blifva förd tillbaka till den civiliserade
världen, i synnerhet som det var osäkert om ångaren Bkulle återvända
detta år. Därför måste jag finna mig i att vara tillbaka efter 17
dygns förlopp för att ej riskera öfvervintring.
Man hade redan gjort sig 1 ordning för att bogsera Ceres in till
hamnen, då helt plötsligt en häftig sydvestvind kom och inom tre
kvarts timme förde fartyget dit. Vinterisen hade just nyss gått ur
hamnen, och endast ett större stycke kalf-is låg i vägen. Emellertid
tilltog blåsten allt mer under den s. k. natten (solen är nämligen i dessa
trakter nära 3 månader ofvan horisonten) och dref upp skummande
böljor till en i Stockholmstrakten okänd höjd. Snart böljade det
mulna, och den 28 juni ingick med svår dimma och regnbyar, hvilka
höllo i sig med ett enda afbrott ända till den 11 juli.
Efter mycket besvär fick jag genom kolonibestyrer Beyer för min
roddfard 4 af de dugligaste grönländarna på platsen. Fastän den
förnämste af dem var Upemiviks kateket, ville kolonibestyraren
ingalunda ansvara för att de skulle följa mig ens i två dagar under
dylikt väder. Jag aktade mig därför noga att säga hur långt jag tänkte
fara, hälst som ingen grönländare hvarken före eller efter löjtnant
Ryders expedition år 1887 varit norr om Wilcox Head vid 74° 8’ n. lat.
Man ansåg därför icke, att jag kunde komma längre än högst till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
