Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket svår udde att passera till följd af strömdrag och, i fall
sydvestlig storm rådde, mycket hög sjö.
Landet norr om Upernivik är ganska lågt och består af en mängd
större och mindre öar. I närheten af Tasiusak nå Jjällen en höjd af
500 meter och äro bland annat rika på stora, oäkta granater. I Ta*
siusaks hamn låg ett mycket stort isberg af omlmng 50 meters höjd,
från hvilket ras ofta inträffade. Af denna anledning kunde båtarna
icke ligga inne i hamnen, utan måste föras långt bortom
handelsplatsen. På Tasiusak-ön kunde jag icke finna andra växter än
Wahl-bergella triflora, Alopecurus alpinus samt en och annan Saxifraga-art.
Sedan jag fått linan uppgraderad, fortsatte jag min resa och
landsteg på aftonen på de röda klipporna vid Uitdlut för att försöka finna
några växter. Utan att stöta på någon is for jag sedan utmed den
branta Anariartorfiks vestsida och tog för första gången under resan
en temperaturserie i vattnet midt emellan sistnämnda ö och Nulok.
Så småningom började det att klarna, och inlandsisen syntes för
första gången under solsken vid Gieseckes isfjord. Men länge skulle vi
ej få njuta af denna syn, ty vi måste ro midt in i den från denna
isfjord kommande storisen, och öfver den låg tät dimma. Innan
dimman tätnade alltför mycket, fick man dock se en skymt af en ensam
grönländare i sin kajak. Han var ifrån den intill 1890 inom danska
Grönland nordligaste permanenta boningen (Nordre) Saitok. Som
enda möjligheten att’ komma norr ut var att tränga sig genom isen
mellan Kavdlunait och Najanguak, måste vi börja att staka oss
mellan de höga isblocken. Ju längre man kom in i isen, desto tätare
blef den, och de ständiga omvägar, man var tvungen att taga för att
hafva vatten under båten, förorsakade mycken villrådighet angående
riktningen. Slutligen hade vi fått båten alldeles fast och stodo på
isen, då tvenne af de närmaste blocken, satta i rörelse af strömdraget,
sköto båten upp emellan sig. Ett par timmar sutto .vi fast på detta
föga angenäma sätt. Under denna tid syntes på ganska stort afstånd
från båten intet vatten, så tätt sammanpackad var isen. Emellertid
skingrade strömmen isen längre fram på dagen, så att jag kunde
komma i land på Kavdlunait kl. 5 e. m. den 1 juli, sedan vi behöft
17 timmar för att tillryggalägga ungefär 10 km.
Medan dimman ännu låg öfver isen, var det omkring 100 meter
högre upp på de kringliggande stränderna alldeles klart med det
vackraste solsken. Från Kavdlunait tog jag några fotografier öfver Kook,
det nordligaste ställe inom danska Grönland, där eskimåer öfvervintra.
På somrarna ro grönländarna från de nordligaste bostäderna ofta till
Kekertak-ön (73° 43’ n. lat.) och uppehålla sig där, så länge alkor
och lommar finnas på fågelfjället vid Kap Shackleton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
