Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu samma dag hann jag, roende i en smal isfri ränna utmed
Kavdlunait och Tugtokortok, till Kekertak. Det är blott en liten ö,
men i olikhet med de flesta andra norr om Upemivik är densamma
ganska rik pä växter. Jag landsteg pä den östligaste udden och
vandrade med tvä grönländare öfver till nordvestra pynten, medan de
andra rodde båten * omkring. Blott enstaka isblock syntes där, och
vädret var lugnt och klart för första gången sedan jag lemnade
Egedesminde. Jag tog fotografier af de grönländare, som vistades här och
af de utmärkt vackra fjällen pä Tugtokortok-ön.
De två grönländarfamiljer, som denna sommar bebodde Kekertak,
bestodo af omkring 20 personer. Jag inlät mig i byteshandel med
dem och fick för ett par skeppsskorpor omkring 15 stycken kokta
alkägg, som jag hoppades skulle smaka mig utmärkt, dä jag pä läng
tid ej haft annat att äta än konserver. Men det första ägg, som jag
knackade hål på, innehöll en unge med läng hals samt en illaluktande
gröngul vätska. Som emellertid grönländarna stodo i krets omkring
mig, var jag tvungen att äta upp det. Jag blef emellertid mätt pä
ägg den dagen.
Jag for sedan öfver till Kap Shackleton för att, medan mina
grönländare sköto fågel, botanisera på de i hafvet brant stupande
klipporna. Cera8tium latifolium, Hierochloa alpina och Salix herbacea
voro synnerligen allmänna och funnos på flera 9tällen sä tätt samlade,
att de bildade ett slags gräsmatta. Utmed den branta, 500 meter
höga klippväggen gingo talrika afsatser, blott några centimeter breda,
på hvilka en oräknelig fågelskara hade uppfört sina enkla reden.
Fåglarna, de flesta med svart hufvud och hvitt bröst, sutto tätt intill
hvarandra, och det var därför ej underligt, att för hvart och ett skott
från grönländarnas bössor flera stycken föllo ned i hafvet. Detta
fågelfjäll öfverträflade vida dem jag förut sett i nordliga Norge,
Spetsbergen och i sydligare delar af Grönland.
Vid midnattstid hröto vi upp med båten lastad med fågel och ägg
och begåfvo oss in i det smala sund, Horne Sound, som skiljer Kap
Shackleton från den stora, höga ön Kugdlerkorsuit. Som det var
ganska isfritt och den klaraste midnattssol lyste, blef detta en af de
behagligaste stunderna under denna båtresa. Föga anade vi, att just här
skulle efter ett par dygns förlopp storisen ligga packad, och att vi
skulle behöfva arbeta oss igenom den under en fruktansvärd storm.
Jag fortsatte reBan utmed vestsidan af Kugdlerkorsuit och beslöt
mig att taga vägen innanför Kitorsak. Men just på det trängsta stället
mellan dessa öar hade samlat sig en massa låg vinteris, som nästan
höll på att omintetgöra hela färden. Hela Sugar-Loaf bay var fylld
af obruten vinteris, och endast ut till hafs syntes det möjligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
