Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheter, som representeras af de symboler han beskrifvit. Det är en
vansklig sak att röra vid detta ämne, men då jag i min föregående
afhandling med all reservation inlåtit mig på denna fråga, kan det
vara skäl att framhålla, att det nya material Read framdragit icke i
ringaste mån rubbat de slutsatser, till hvilka jag då kom. Snarare
finner jag mig stärkt i mina förmodanden. »
Såsom vi uti Reads serie sett, är det blott en symbol (fig. 4: a),
som bär ett namn tillhörande en förut bekant gudomlighet, Tangaröa.
Då man ser de många små bifigurerna (åtminstone 9 till antalet) å
denna Tangaröa-symbol, tvingas man att tänka på den stora, realistiskt
utfördai likaledes autentiska Tangaröabilden i British Museum,1 med
dess många små bifigurer, öfverensstämmelsen mellan denna
realistiska bild och symbolen är trots allt så stor, att det ej alls förvånar
att båda i fullt pålitlig källa (Ellis) betecknas med samma namn,
såsom föreställande samma gud. Det heter visserligen i litteraturen, att
Tangaröaf gudarnas fader och alltings skapare, ej egentligen var
föremål för dyrkan, men gent emot de bestämda uppgifterna hos Ellis
har man ej rätt att sätta några tvifvel. Ingen af de äldre missionärerna
— och det är hufvudsakligen från missionärerna vi hafva att hemta all vår
kännedom om Polynesiens mytologi — har på ett för sin tid så grundligt
sätt sökt sätta sig in i dessa polynesiers religiösa lif och så
samvets-grannt framlagt sin rika erfarenhet. Om vi sålunda hafva allt skäl
att taga hans uppgift rörande de båda belätenas namn för fullt säker,
torde det ej vara för mycket vågadt, då jag med ledning af myterna
velat förklara de många små bifigurerna å dessa Tangaröa-belåten
såsom representerande Tangaröas barn: de öfriga gudarna. Och då vi
sett huru dessa bifigurer genom en lång serie af mellanformer slutligen
öfvergå till ett enkelt ornament och att för öfrigt ett visst tydligt
släkttycke råder i formen hos alla de symboler, å hvilka denna
ornamentik anträffas, de må nu likna platta eller mångkantiga klubbor,
så anser jag det ej vara för djärft att antaga,’ att samtliga symboler
tillhörande denna typserie, i likhet med fig. 4: a, representera Tangaröa.
Det är endast en bland dem, som bär ett annat namn, nämligen fig.
5: c, hvilken i mjssionsmuseets katalog kallas i>Taringarue, den högste
guden på Atiu». Namnet är, så vidt jag vet, eljest okändt, men det
klingar så likt namnet på de öfriga Hervey-öarnas »högste gud», att
man ovilkorligen tänker på Tangaröa äfven här. Våra bibliotek sakna
tillräckliga hjälpredor för utrönande huruvida det är helt enkelt en
1 Jfr fig. 2:1 (efter Ellis) i min foregående afhandling, samt förklaringarna anf.
8t. s. 204, 200 och 243.
Ymer 4891. ] 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
