- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 11 (1891) /
231

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vilja fr&n myndigheternas sida, som jag under bela- min vistelse inom
kolonien skulle få åtnjuta. Redan vid landningsplatsen mötte mig
nämligen en inbjudning från guvernören att under min vistelse i
Paramaribo vara hans gäst. Tack vare det bistånd, som från alla
sidor lemnades mig, hade jag redan efter ett par dagar kompletterat
min utrustning och kunde lemna staden för att slå upp mina bopålar
p& Oldenburg, ett litet, ett par kilometer från staden liggande
plantage, hvars för tillfallet obebodda hus, tack vare guvernören, blifvit af
egaren, mijnheer Cabell, ställdt till mitt förfogande. Oldenburg, som,
ehuru helt nära staden, dock omedelbart gränsade till sumpiga
urskogar af tomhöga kan-kan-träd (Bombax ceiba) och poisön-träd (Hura
crepitans) erbjöd redan i sitt närmaste grannskap ett rikt och om*
vexlande djurlif.

Otaliga papegojor, Bionias amaeonica, Ara macao m. fl., läto
morgon och afton de skyhöga trädkronorna genljuda af sitt bedöfvande
skrik. Brokiga Cassicus-arter byggde i träden sina långa, säcklika bon,
och i morgongryningen kunde man vara säker att i maniok-och
bananfälten se skymten af apor eller agoutis (här kallade »koni-koni»), som
lemnat urskogen för att plundra. Också gjorde jag här under den
första veckan rätt goda skördar. Emellertid måste jag redan nu be*
tala klimatet min tribut. Ett häftigt feberanfall lärde mig, att
européen ej i tropiska Amerika kan såsom hemma ostrafladt dagen i ända
8tröfva omkring i skog och mark.

Redan d. 16 nov. var jag emellertid så pass frisk, att jag utan
svårighet kunde begifva mig till min första hufvudstation, negerbyn
Berg-en-Daal vid öfre Suriname. Guvernören hade den vänligheten att
själf föra mig dit i en af regeringens ångbarkasser, »Para». Det i följd
af platsens osundhet öfvergifna missionshuset i Berg-en-Daal hade,
alltjämt tack vare guvernören, af hernhutarnas samfund blifvit ställdt till
mitt förfogande, och inom kort hade jag det nöjet ’att se mig, jämte
hela mitt zoologiska laboratorium och öfriga effekter, behörigen
installerad i ett stort, luftigt och ljust envåningshus, omgifvet af en liten
trädgård och med en härlig utsikt öfver floden och den midt emot
liggande savannen.

Den, som med begreppet »savann» förbinder tanken på ett
oändligt, böljande gräshaf, måste känna sig högst besviken vid anblicken af
Surinames s. k. savanner. I Guyana betecknas nämligen med namnet
savanner små Öppna sandslätter, liggande här och hvar midt i de
väldiga urskogarna. Dessa »savanner», vanligen öfverströdda med
dungar af mauritia- och maripa-palmer (Mauritia flexuosa och
Maxi-miliana regia), uppnå på sin höjd en diameter af ett par kilometer,
vanligen ej ens så mycket, men de kunna dock på sina ställen ligga

16

Ymer 1891.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1891/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free