Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inlindade hufvudull. Framför trollkarlen var i marken gräfdt ett omkr.
decimeterdjupt häl af ett par centimeters genomskärning. Trollkarlen
hade i handen en större flaska, nr hvilken han längsamt, under
frammumlande af mystiska formler, hällde »dram» (sockerbränvin) i graf ven;
d& han reste sig upp, klappade samtliga närvarande utom alikbärarna»
i händerna. Därpfl stänkte trollkarlen dram i de fyra väderstrecken,
vid hvarje libation ackompagnerad af de kringstäendes handklappningar.
Slutligen, sättande den till omkring tvä tredjedelar tömda flaskan till
läpparna, inmundigade han den Återstående tredjedelen med synbar
bel&tenhet; äfven nu följde handklappningar. Därpå framträdde
»likbärarna», hvilka efter att hafva satt den på deras hufvuden hvilande
stocken i en egendomlig gungande rörelse, åhörde en kompliment
till den dödes ära af trollkarlen. Åter satte de »liket» i gungning och
gingo från den ene till den andre i kretsen, vaggande stocken framför
hvar och en, till dess han (eller hon) sagt något till den aflidnes pris.
Först sedan de sålunda genomgått hela kretsen af åskådare, lemnade
de platsen för att, som man sade mig, i urskogen nedgräfva liket vid
foten af ett kan-kanträd. Därmed var ceremonien slut, och alla
skingrades bland hyddorna.
Morgonen d. 19 dec. lemnade jag Koffiekamp för att återvända till
Berg-en-Daal. Hemresan gick lyckligt; i synnerhet var färden utför
Neuw-Star-Eiland8 och Brokopondos forsar spännande. Jag hade
hem-skickat Berg-en-Daalarne morgonen efter min ankomst till Koffiekamp
och för återresan hyrt en corial och två unga aucas från sistnämnda
by. Vana som de voro vid forsarna, styrde de de lätta farkosterna i
ungdomligt öfverdåd rakt in i de värsta bränningarna, där svarta
klippspetsar och brusande skummassor i svindlande fart flögo förbi oss.
Jag tillstår, att dessa vågstycken i med dyrbara samlingar fullproppade
båtar just ej voro i min smak, och att det var med en viss belåtenhet
jag såg Brokopondos sista hvirflar försvinna bakom oss. Återkommen
till Berg-en-Daal öfverraskades jag angenämt af en inbjudning från d:r
S., en rik kakao-plantageegare ocb chef för helsovårdsdepartementet i
Paramaribo, att jämte guvernören passera nyåret på hans plantage,
»Zorgvliet». På Zorgvliet, en af nedre Commavaijnes bäst skötta
plantager, fick jag för första gången tilllalle att se de olika elementen i
Surinames arbetarebefolkning. Få ställen torde erbjuda så godt
tillfälle till jämförande af olika folkslag, som just Surinames plantager:
negrer, hinduer, kineser, javaneser, annamiter och kabyler (de båda
8istnämda inkomna från Cayenne) kunna här arbeta på samma
plantage, lefva vägg om vägg med hvarandra, utan att därför förlora sina
egendomliga lefnadsvanor. Emigranterna från Ostindien, »kulis»,
utgörande ungefär en tiondedel af koloniens hela befolkning, bilda plan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
